En paj i ugnen

Jag sitter och väntar på att P ska komma hem från sitt Box-pass, som han höll på att kräkas av förra veckan. Haha, nu har han lärt sig läxan och äter middag efteråt. Jag har fixat en ost- och skinkpaj som står i ugnen och förhoppningsvis är färdig lagom tills P kommer hem.

Jag har testa kroppen och knät i 3 km löpning på löpband och känslan är bra. Puh! Nu blir det fler lugna löppass den här veckan och förhoppningsvis kan jag successivt öka på distansen. Men jag nöjde mig inte med 3 km löpning utan det var bara uppvärmningen till ett av mina favorit-spinningpass. 18:00 Sats Medis med Niklas. Och det var ös från början till start. Sjukt kul och sjukt jobbigt!

Jag insåg att det var riktigt länge sedan jag var på Sats Medis även om det ligger närmast hemmet. Men när jag byter jobb kommer jag att hänga mer där. Dessvärre är jag inte enbart positiv till det, men det blir nog bra.

Nä, nu får P komma snart. Magen kurrar trots att jag åt en äggmacka och drack ett glas mjölk efter passet. Jag var nämligen alldeles skakig i kroppen.

Måndag - jippi!

Det känns lite extra skönt att det är måndag idag. Det känns bra i knät och nu lämnar jag den förra lite deppiga veckan bakom mig. Det blev ingen Premiärmil i söndags så vi får vänta med att se om jag kan springa milen sub 50. Det kommer nya chanser så Midnattsloppet och Tjejmilen lockar med andra ord lite extra just nu. Men det är fortfarande full fokus på maran.

Varför känns det alltid som att det är nya friska tag på måndagar? Eller vid månadsskiften och årsskiften? Det är ju endast mentalt, men nu ska jag i alla fall få till en grymt bra vecka. Jag har redan hunnit svettas och flåsa på ett lunchpass Core Puls och planerar att få använda löparskorna redan imorgon. Som jag längtar! Jag gillar ju att springa och de där galna långpassen som jag sprungit de senaste helgerna i ett vårigt Stockholm har varit grymma. I lördags, när jag promenerade in till stan, tittade jag med suktande blickar på alla löpare som var ute och sprang. Jag ville också...

Men jag tror att jag har gjort helt rätt som låtit kroppen vila från löpningen. Och det kommer att dröja ett tag innan det blir så där långa löppass för mig igen, för nu ska det trappas upp lite långsamt. Det bästa är att jag är mer taggad än någonsin. Våren är på väg och då är det fantastiskt att springa.

Naprapaten sa...

Idag pratade jag lite med en vän som är naprapat och som dessutom är specialiserad på idrottsmedicin och skaderehabilitering. Först och främst tyckte hon att det var riktigt bra att jag hörde av mig så fort symptomen uppkom och att jag inte bara körde på och riskerade att förvärra det. "Många kommer 2-3 vekor före marathon och då är det svårt att göra något åt det", sa hon.

Hon trodde att jag hade trappat upp min träning (distanser) lite väl fort och rekommenderade att jag ska backar bandet lite och börjar om för att sedan trappa upp det i lite lugnare tempo och se hur det känns. Så det är vad jag kommer göra nu. Inget långpass den här veckan, endast Premiärmilen i helgen. Sedan kommer jag att trappa upp långdistanserna med start i nästa vecka. Dessutom kommer jag jobba med att stärka upp mitt säte och baksida lår ytterligare.

Jag är övertygad om att jag kan klara marathon i nuvarande skick, förmodligen inte under 4 timmar, men det känns inte som det allra viktigaste, mer en bonus. Därför kommer jag att ta det lugnt, se till att behålla formen, stärka mig där det behövs och vara skadefri. Jag är så jäkla taggad så det kommer inte vara några problem.

Nedanstående övning hämtad från Din träning kan komma väl till pass.