6x800

Intervaller på löpband idag. Insåg för sent att jag inte hade någon aning om vad det stod i mitt schema idag, men eftersom jag ändå inte följer det till punkt och pricka (långt därifrån) så kunde jag lika gärna freestyla. Så 6x800 progressiva intervaller. Den första var lätt, den andra var inte så dum den heller, de tredje och fjärde var tyngre, under den femte började jag få någon form av mjölksyrakänning och den sjätte gick enbart på vilja. Svetten sprutade och jag frustade på under de sista intervallerna.

Det var skönt att känna att jag kunde, att kroppen orkade och att jag kunde ta i. Det kändes bra att jag kunde pressa mig själv och ta ut mig så spm jag gjorde, det var bra för självförtroendet. Nästa gång ska jag våga sätta lite snabbare tempo på löpbandet redan från start, men allra helst vill jag kunna springa ute snart.

För övrigt så har jag en crush på dessa rosa och fina Adidas Supernova Sequence, jag kanske måste köpa dem. Jag har redan ett par röda, men de är mycket skönare än mina Asics som ger mig blåsor under fötterna. Och en riktigt löpare ska väl ha många skor, eller?

Fem tusingar

Jag stuvar ständigt om i mitt träningsprogram därför betade jag idag av gårdagens intervallpass och skjuter upp det planerade styrkepasset. Det optimala vore att köra styrka imorgon istället och tempopass på fredag eftersom jag ändå ska vila på lördag (med Sturebadet och 50 minuter klassisk massage!!), men då missar jag Shapen på fredag, så vi får se.

Hur som helst, fem tusingar på löpband som allra helst skulle klaras av på 4:40, men den tiden trodde jag aldrig på. Istället blev det strax över 5 minuter vilket får godkänt och var djävulskt jobbigt. Knepet med intervaller är att fokusera på en i taget. Även om just den känns skitjobbig så kan du alltid klara av den och sedan får du ju vila och då känns det inte så jobbigt att sätta igång med en till. Jag fick jobba mycket med att peppa mig själv för att köra alla intervaller och inte ge upp. Men när det sedan var gjort kändes det ju helt väldigt bra (klapp på axeln).  

Trötta ben på väg hem på tunnelbanan.

Pannbensbyggande intervaller

Alla förberedelser var gjorda (väskan packad, matlåda, mellanmål etc.) och jag hade inte glömt något hemma! Så det fanns inga ursäkter, bara just do it!

På schemat stod intervaller. 400, 600, 800, 1200, 800, 600 och 400 meter med 400 meters lätt jogg mellan varje. Okej... De första två gick bra, den första 800-ingen var lite tyngre och när det var dags för 1200 meter på 5:55 ville jag bara dö. Den var faktiskt riktigt hemsk. För att öka på det ytterligare tittade solen fram och luften kändes extra kvav. Men jag plockade fram mitt bästa mentala pepp, "det är nu jag blir bättre" malde i huvudet och jag gjorde det! Resten av intervallerna var sega och tunga, men ingen var lika hemsk som den där 1200-ingen.

Jag tycker att det är svårt både att peppa och pressa mig själv. Men idag tycker jag att jag var ganska bra på det. Jag affirmerade "bra, vad duktig du är, det här går ju bra, inte så långt kvar" och när det kändes riktigt tungt såg jag till att jag inte stannade utan kämpade vidare. På slutet såg jag till att ta ut det sista ur benen och några gånger dök frasen "nu krossar jag den här intervallen" upp i huvudet. Det är ju så mycket skönare att vara klar med ett pass och ha genomfört det precis som planerat, det är bra för självförtroendet.

Ett riktigt bra pass, både mentalt och fysiskt, helt enkelt. Jag bygger pannben...

Tunga intervaller

Mina ben var inte så pigga på att springa idag, de tyckte nog att de hade tränat tillräckligt den här veckan. Imorgon ska de få lite välförtjänt vila, men i helgen ska det avverkas två pass är det tänkt.

Det var de där TOLV 400 meters intervallerna som skulle genomföras på lunchen idag. Jag insåg att siffran tolv skrämde mig lite så för att komma iväg intalade jag mig att det räckte med 6-10 stycken.

På Kristinebergs IP kryllade det av barn som hoppade höjd, sprang 60 meter och hoppade längd. Men det fanns plats för mig att springa mina fyrahundringar även om det då och då innebar lite sicksackande. Det var faktiskt ganska kul att ha en massa entusiastiska barn att titta på. Det tog bort fokus från mitt eget slit.

Åtta intervaller blev slutresultatet, som jag har bestämt mig för att vara nöjd med. Benen var som sagt inte tokpigga och det var riktigt varmt. Snittfarten var runt 1:50 och kanske borde jag har sprungit dem runt 1:55 (vilket var planen) för att klara tolv stycken. Eller tagit med en vattenflaska...