Intressant och inspirerande

Igår var det vilodag, men jag var ändå lite sugen på att röra på mig efter jobbet. Så jag rotade fram mina gamla Timberlands, drog på mig vintertights, dunjacka och skön mössa och gick ut på en timmes power walk. Det var kallt, friskt och skönt!

I mina öronen hade jag på ett avsnitt av P1:s Kropp & själ som handlade om gastric by-pass operationer. Intressant att höra patienter, läkare och forskare att prata om det som idag i princip verkar vara det enda "botemedlet" mot fetma. Överlag verkar inställningen vara mycket positiv och jag fick intrycket av att det är ganska få komplikationer på den här typen av operationer. En läkare kallade det brutal beteendeterapi eftersom patienterna inte längre fysiskt kan äta så mycket de vill och därför tvingas att ändra sitt beteende. Det vore intressant att ha hört något från de som kanske inte har lyckats lika bra för att få en mer nyanserad bild eftersom en forskare nämnde att det fanns en andel (minns inte hur stor) som gick upp upp till 80 % av den ursprungliga viktminskningen.

Sedan fortsatte jag kvällen med att titta på Biggest Loser Special - Where are they now. Där fick jag se massor av tidigare tävlande och hur de har lyckats efter tävlingen. Uppenbart är att många har hittat lite mer av en trivselvikt än den extrema viktnedgång som de gör under programmet. Jag tror bara att det är hälsosamt så länge de fortsätter med sin aktiva livsstil. Hur som helst inspirerande.


Före detta Biggest Loser-deltagare samlas för en triathlon.

Mer som Skalman

Skalmans mat- och sovklocka gör att han har koll.

I dagens DN är det en intressant artikel om kronobiologi, forskning/läran om kroppens olika rytmer och klockor. De har pratat med Maria Lennernäs som är professor i mat- och måltidskunskap vid Högskolan Kristianstad.

Mörkret gör inte bara att vi blir tröttare utan även att vi blir hungrigare.  De där kilona vi tror att vi lägger på oss över jul har vi nog egentligen gått upp under hösten, säger Maria Lennernäs. I november brukar människor väga som mest.

Hon pekar även på riskerna med att äta, träna, jobba eller sova vid "fel tidpunkt" på dygnet. Att leva mot den biologiska klockan är riskfyllt och innebär att kroppen åldras i förtid. Minst lika viktigt som att äta nyttigt är att tajma måltiderna rätt. Bukfetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar ökar i takt med våra nya, sena matvanor och alltmer oregelbundna mattider.

Som bäst tränar vi runt klockan 17 eftersom kroppstemperaturen då är som högst och den fysiska prestationsförmågan på topp. Äta bör vi göra regelbundet på dagtid och inte senare på kvällen än två timmar innan man lägger sig. Jag tycker att det låter vettigt även om det inte alltid funkar i vår vardag. Läs artikeln, du hittar den i sin helhet här.

Projekt Mera Allt

Bild från SVT.

Igår drog jag igång Projekt Mera Grönsaker och fyllde min kyl med bland annat paprika, rödbetor, spenat och avokado (den förvarar jag visserligen framme). Det resulterade i en finfin ratatouille och idag tänker jag följa upp det med rotfrukter i ugn.

Jag borde även äta mer fisk, fixa matlådor varenda dag, köra regelbunden löpskolning, styrketräna mera och... Ja, en massa andra nyttiga och roliga saker "borde" jag kanske göra. Men hur ska jag hinna allt? Det går ju faktiskt inte. Det gäller att prioritera och titta på det som jag faktiskt gör och lyckas vara lite nöjd med det. Så idag väljer jag att vara nöjd över att jag numera tränar yoga regelbundet, att jag springer flera dagar i veckan, då och då hinner träna något roligt pass på SATS, äter mina järntabletter varje dag och numera känner mig inspirerad att äta mer grönsaker (tack, Petra och JoHo).

Järnvärde

Bra mat!

Nu ringde de från vårdcentralen och meddelade att jag hade helt okej hb-värde, 117. Det är visserligen lite lågt, men inte under gränsen för anemi, som jag tror är 105. Läkaren tyckte inte att jag behövde göra något ytterligare åt det. Så jag kommer att fortsätta äta järntabletter Hemofer, som finns receptfritt på Apoteket, och göra någon kontroll av hb-värdet om året. En och annan skiva blodpudding kommer också att slinka ned fortsättningsvis.

På Runner's world hittade jag ett bra och informativt blogginlägg om anemi, järn, hb-värde och träning.

Snurrigt

Jag har känt mig lite yr på sistonde och förmodligen beror det på att jag har slarvat med järntabletterna ett tag. Jag kanske ska chocka kroppen med en portion blodpudding ikväll och sen ska jag se om de kan kolla mitt hb-värde när jag ändå har en tid hos läkaren i nästa vecka. Sounds like a plan!

Vikten av förebilder

I brist på träning och motivation publicerar jag istället ett inlägg som legat och grott ett tag. Kanske att jag har kommit längre än jag tror ändå...?

Jag kan bli lite avundsjuk på folk som verkar ha fått träningen med modersmjölken. I vissa familjer har det liksom varit självklart att man ska idrotta och röra på sig och sedan har dessa personer bara fortsatt. Jag inbillar mig att det för dem aldrig har varit något som ska påbörjas utan att det alltid har funnits där helt naturligt.

I min familj var det inte direkt någon som tränade. Jag kan väl minnas att mamma då och då gick på någon "work out" i en rosa dräkt med cykelbyxor under, men det var aldrig något lustfyllt för henne utan något jobbigt som skulle genomlidas. Pappa har jag inget minne av att han någonsin skulle ha tränat, men han har ju alltid varit smal som en räka. Även om kroppen givetvis mår bra av att röra på sig ändå.

Sen var det då lilla jag. Som mamma faktiskt tog med på balett när jag var cirka fem år. Någon prima ballerina blev det aldrig av mig, men jag fortsatte med diverse olika dansformer tills jag var 14 år. Då blev på så blodigt allvar att jag valde att sluta, t.o.m. jag insåg att jag inte kunde eller ville satsa på att bli en professionell dansare. Innan dess hade jag även hunnit att testa på lite andra sporter som fotboll, handboll och ridning, men det var inget som jag riktigt föll för förutom dansen.

Men när jag slutade med dansen fanns det inget där att fylla träningstomrummet med. Och mina föräldrar var ju inte heller direkt de som var ute på en löptur eller styrketränade. Jag tror helt enkelt att jag saknade träningsförebilder. Från gymnasiet och framåt höll jag sporadiskt på med olika gruppträningsaktiviteter, men jag var verkligen en periodare.

Sedan träffade jag P för fem år sedan. Jag tyckte att han verkade så sportig, vilket inte enbart var något positivt i mina ögon på den tiden. Men han hade varit cykelbud, brukade springa ibland, åkte longboard och berättade om alla idrotter som han hade hållit på med som barn.

Under sommaren 2006 tvingade P med mig på mina första löparrundor i Norge (jag bodde där den sommaren). Jag tyckte att det var hemskt jobbigt! Men det var ju ändå skönt på något vis efteråt. Det fantastiska var att jag såg till att köpa ett par ordentliga löparskor och jag fortsatte på egen hand. Till slut var den där rundan inte lika hemsk längre. Jag önskar att jag kunde testa att springa om den idag för att se hur det skulle kännas, men sydvästra Norge är lite för långt borta.

Jag fortsatte att springa lite sporadiskt den vintern i Dublin och även när jag flyttade hem till Sverige våren 2007. Oftast var det nog P som fick släpa ut mig på de där löparrundorna, men jag gjorde det ju. När vi fick för oss att anmäla oss till Göteborgsvarvet 2008 hade jag aldrig sprungit längre än en mil. Med lite panik tränade jag som en tok den vintern och gjorde mitt första lopp och Göteborgsvarv på 2:03:17. Inte illa pinkat... Sedan dess har jag faktistkt fortsatt med träningen och förutom löpning har jag hittat andra träningsformer att komplettera med och som jag tycker är roliga.

Vart vill jag komma med det här inlägget? Jo, jag vill att mina barn (om/när jag får några) ska få en annan grundinställning träning. Jag vill att det ska vara en naturlig del i deras liv. Jag tycker inte att de behöver hålla på med fem olika sporter samtidigt, det känns som om det går till överdrift i vissa familjer, men jag vill att de ska hitta något som de tycker är kul och som de kan hålla på med i livet. Jag hoppas att jag kan vara en god träningsförebild för mina barn, något som jag önskar att mina föräldrar hade kunnat vara. (Sen är mina föräldrar givetvis fantastiska på många andra sätt.) Jag tror att träning är en bra sak och jag vill att de ska få en bättre träningsstart än jag fick.

Varför tränar jag?

Under sin föreläsning i söndags frågade Frida oss varför vi tränar och vi skulle diskutera det med personen bredvid. Jag vet att jag borde ha ett bra svar på den frågan och att det skulle hjälpa mig med att sätta mål och bli bättre, men jag har inget självklart svar på den frågan. Men jag har försökt att tänka till kring det och har kommit fram till följande.

Givetvis skulle jag inte träna 3-5 gånger i veckan om jag inte tyckte att det var kul att träna. Så nr 1 - jag tränar för att det är roligt!

En stor del av min träningsmängd är löpning och löpningen tränar jag för att kunna springa lopp och bli snabbare. Nr 2 - jag tränar löpning för att bli snabbare.

Jag tror att jag skulle ljuga om jag inte sa att en del av träningen vore fåfänga. Jag vill se bra ut, gärna bättre, men för det vet jag att det krävs mer än träning och den motivationen har jag inte riktigt idag. Nr 3 - jag tränar för att få en snyggare kropp.

Det var också någon som sa en bra sak under själva föreläsningen, att det finns en föreställning om att man SKA träna. För att må bättre, vara hälsosam, leva längre osv. Jag tror att jag kan känna det lite, att jag skulle vara en lite sämre människa om jag inte tränade.

Varför tränar ni?

Debatt om kostnaden för frukt & grönt

Mycket frukt och grönsaker på bloggen idag.

På svd.se kan man läsa en debattartikel som förespråkar att man borde sänka den svenska momsen på frukt och grönt för att öka svenskarnas hälsa. Momsen på frukt och grönsaker är idag 12 procent och genom att sänka den till 0 procent skulle staten visserligen årligen gå miste om 3,4 miljarder i skatteintäkter, men å andra sidan finns det pengar att spara in på de 12,4 miljarder som produktionsbortfall och sjukskrivningar årligen kostar oss, enligt artikeln.

Flera välkända ansikten som Anna Skipper, Fredrik Paulun och Alexandra Charles står bakom uppropet. En intressant syn och något som gärna får bli en del av valdebatten enligt mig. Visst är det dyrt med frukt och grönt idag? Och nog skulle jag äta ännu mer frukt och grönsaker om det var billigare.

My real age

För ett tag sedan gjorde jag på skoj ett test på en amerikansk sajt där man fick en uppskattning av sin verkliga ålder. Jag svarade på en massa frågor om min kost, träning, sjukdomar och fick beskedet att min verkliga ålder var 2,5 år yngre än min biologiska ålder. Jag fick även feedback på vad som påverkade min verkliga ålder positivt och negativt.

På plussidan var till exempel att jag är icke-rökare, sover ordentligt och äter en allsidig kost. På minussidan är att jag inte styrketränar tillräckligt mycket (minst 90 min/vecka), får i mig för lite C-vitamin och äter för lite fibrer. Givetvis ska alla resultat tas med en nypa salt eftersom det är ett generaliserat online-test.

Vintern, vad gör du med min kropp?

Visst, kan det vara härligt med vintern eftersom det ger möjlighet till all möjlig vintersport, som skidåkning och skridskoåkning. Något som däremot aldrig kommer att tycka om är hur det behandlar min hud, mitt hår, mina fötter, mina händer och mina naglar.

Så här gör jag för att försöka ta hand om min kropp.

• Jag måste smörja in kroppen, händerna och fötterna flera gånger om dagen eftersom jag annars blir fnasig och kan få sprickor (i händer och fötter). Till kroppen använder jag gärna Body shops Body butter eller Biotherms hudkräm. Lite dyrt, men det kostar jag på mig så här års.
• Till fötterna använder jag ACOs fotkräm med pepparmint som luktar gott (och en fotfil!).
• Någon riktigt bra handkräm har jag inte riktigt hittat, just nu står gamla hederliga Atrix på mitt skrivbord.
• Naglarna brukar jag försöka att hålla lite kortare än vanligt eftersom de är spröda och lätt går av.
• Mitt hår blir alltid platt och elektriskt på vintern, men det går ju inte att göra så mycket åt förutom att sätta upp det. Så det blir mer tofs än vanligt.

Förkylningskur

Jag vet ärligt talat inte vad som funkar för att snabbt bli av med en förkylning, men det här är i alla fall vad jag satsar på.

• C-vitamin - brus och mandariner/apelsiner.
• Vatten, drick mycket vatten!
• Sömn, försök att sova ordentligt. Vila.
• Echinagard - tabletter och droppar.
• Dessutom underlättar det att ha tillgång till nässpray, näsdukar, bafucin och alvedon.
  

Hoppas att det går över snart...

Stegräkning

Vi har en stegräknartävling på jobbet. Alla utrustades med stegräknare och lägger in sina steg på en hemsida. Andra aktiviteter där man inte kan använda stegräknaren (styrketräning, spinning, löpning etc) räknas om till steg.

Jag ligger för närvarande på 34:e plats vilket jag inte alls är nöjd med. Det har blivit alldeles för lite steg och för mycket bilåkande på sistonde. Nu ska jag upp på topp 20. Så det är det hårdträning som gäller framöver, jag måste skrapa ihop minst 20 000 steg om dagen för att förbättra mitt snitt. Det ska nog gå vägen, snart är det ju semester och hårdträning.

Celluliter

På något sätt blev jag glad när jag tittade lite närmare på den här bilden. Nämen, kan det stämma... Scarlett Johansson har lite celluliter! Precis så där förargligt som det blir även för mig när jag sätter mig ned i en kort kjol. (Okej, på rumpan syns det oavsett, men den går man ju sällan och visar upp för folk.)

Visst vet man att alla Hollywood-kändisar är enormt retuscherade, sminkade och fixade på de flesta bilder. Men ändå glömmer man liksom bort det. Därför var det så himla skönt att se att även Scarlett har lite celluliter, hon är en vanlig dödlig.

(För övrigt är hon sjukt vacker och har en superfin klänning.)

Dag 14 - långpass

Dagens långpass planerads till 15 km, bantades sedan ner till 10 km och avslutades på 8-9 km. Min pojkvän kände sig inte alls i form (jag var också rätt slut) så vi bestämde oss för att stanna. Ibland måste man lyssna på kroppen och vara nöjd med det man klarade av.

Orsaken till tröttheten var nog dessvärre en hel del partajande. En sen middag med mina närmaste kollegor i torsdags resulterade i att jag var helt utslagen i fredags. Att springa var inte att tänka på. Och i fredags var det dags för supertrevlig grillfest med god mat som även den blev ganska sen. Så kroppen har kännts rätt så sliten och jag har verkligen insett hur dåligt det är för prestationsförmågan (och kanske även välmåendet). Det får bli lite lugnare helger framöver.