Träningsvärk!

Gårdagens galna upptåg med Kristine har resulterat i en finfin träningsvärk. Och jag inser att jag inte alls vill att gårdagens pass var det sista (någonsin) med min PT. Nu är det visserligen fullt fokus inför maran och sen kommer en sommar som jag tänker mig ska vara ganska så full med kravlös löpning, lite intervaller och långpass på lördagar samt styrka både inomhus och ute i gräset. När hösten sedan kommer ska jag fokusera på yoga och styrka. Och då vore det ju inte helt dumt om jag kan fortsätta med Kristine (om hon har tid) någon gång i månaden. Det är sååå mycket roligare med styrketräning när det är någon som kör skiten ur en. Hmm, så kanske det kommer att bli...

Mental träning

Jag fick ett infall och efteranmälde mig till en distanskurs på Linnéuniversitet i Mental träning. 30 poäng på halvfart under ht 2011 och vt 2012. Jag tänkte att det kunde vara kul att fördjupa sig lite inom den delen av träningen och hitta lite nytt fokus efter maran och under hösten.
Kursen ska ge en bred orientering om den mentala träningens teorier och användningsområden, med särskild betoning på stress och stresshantering. Kursens kunskapsbas utgörs, förutom olika modeller för mental träning, alternativa medvetandetillstånd, relations- och stresshantering samt aktuell mentalpsykologisk forskning. Kursen ger en översikt över idrottspsykologins ämnesområde, grundläggande kunskaper om begrepp, teori och problemställningar. Särskilt betonas psykologiska faktorer och processer som påverkar individen i idrottsutövandet.

Nu får vi se om jag får en plats. Jag håller tummarna även om jag inte är helt övertygad om att jag kommer att hinna plugga halvtid vid sidan av heltidsjobb...

Måndag - jippi!

Det känns lite extra skönt att det är måndag idag. Det känns bra i knät och nu lämnar jag den förra lite deppiga veckan bakom mig. Det blev ingen Premiärmil i söndags så vi får vänta med att se om jag kan springa milen sub 50. Det kommer nya chanser så Midnattsloppet och Tjejmilen lockar med andra ord lite extra just nu. Men det är fortfarande full fokus på maran.

Varför känns det alltid som att det är nya friska tag på måndagar? Eller vid månadsskiften och årsskiften? Det är ju endast mentalt, men nu ska jag i alla fall få till en grymt bra vecka. Jag har redan hunnit svettas och flåsa på ett lunchpass Core Puls och planerar att få använda löparskorna redan imorgon. Som jag längtar! Jag gillar ju att springa och de där galna långpassen som jag sprungit de senaste helgerna i ett vårigt Stockholm har varit grymma. I lördags, när jag promenerade in till stan, tittade jag med suktande blickar på alla löpare som var ute och sprang. Jag ville också...

Men jag tror att jag har gjort helt rätt som låtit kroppen vila från löpningen. Och det kommer att dröja ett tag innan det blir så där långa löppass för mig igen, för nu ska det trappas upp lite långsamt. Det bästa är att jag är mer taggad än någonsin. Våren är på väg och då är det fantastiskt att springa.

Drömmar

Chamonix, jag vill hemskt gärna åka tillbaka snart och öva på skidåkningen.

Det har gått att läsa en hel del om drömmar på olika bloggar, det sätter så klart i gång mina tankar åt just det hållet. En insikt som kommit krypande på mig under hösten 2010 var att man måste våga skapa sin egen lycka. Jag skriver våga för ofta kräver det lite chansande och att ta kliv utanför sin bekvämlighetszon mot något okänt. Jag måste ta ansvar för mitt liv och styra det i den riktining som jag vill. Det kan tyckas självklart, men det är inte alltid så lätt som det kan tyckas. Detta handlar inte om frieriet utan kanske främst om andra privata delar av livet, men visst är det en del i att styra mitt liv dit jag vill nu.

Under föreläsningen i lifestyle management fick jag skatta mitt 2010 från 0 till 100 inom områdena hälsa, familj, jobb, fritid, vänner, ekonomi och personlig utveckling. Det gav mig ganska svart på vitt som var/är bra och mindre bra i mitt liv. Så nu känner jag att jag vet vad jag vill jobba med under 2011 och jag har funderar över hur jag ska styra mitt liv åt det hållet. En riktigt skön och befriande insikt kan jag säga.

Vilka drömmar jag har i livet håller jag för mig själv, men gällande träningen kan jag dela med mig en del. Det finns så mycket som jag skulle vilja göra. Jag skulle vilja ha tid och råd att träna mer (jobba mindre och tjäna mer, realistiskt...). Jag skulle vilja ta morgonpromenader och sedan äta frukost i lugn och ro. Jag vill träna yoga, löpning och styrka flera gånger i veckan, och ändå ha tid till att testa TRX, kettlebells, kampsport, dans med mera. Jag vill springa marathon och lopp utomlands. Jag vill lära mig att åka längdskidor, långfärdsskridskor och bli bättre på alpin skidåkning. Jag vill gå på massage och ta hand om min kropp på bästa sätt.

Det är bra att ha drömmar, sedan får man välja ut några saker att fokusera på just nu. Det är inte så dumt det heller!

11.01.11

Jag hade tusen tankar i huvudet under dagens löppass. Det snurrade runt och runt, men det var också bitar som föll på plats medans jag betade av sex stycken tusingar. Tempot varierade med underlaget eftersom jag inte har några broddar och på vissa ställen var det verkligen glashalt. Men under tusingarna sprang jag på så snabbt jag kunde och de landade alla runt 5:30 vilket även var målet. Speciellt kändes det som om kroppen svarade bra med tanke på att jag inte har sprungit så mycket den senaste tiden.

Under början av löprundan kände jag en oro och tvivel över hur det här med marathon ska gå. Jag funderade över varför jag sätter upp ett sådant mål för mig själv och kan tro att jag ska klara det. Men jag kom fram till att jag har en plan och att jag har tilltro till planen. Så om jag bara fokuserar på vad jag enligt planen ska göra varje dag så tror jag på att det kommer att föra mig till slutmålet. Gör någonting varje dag som för dig närmare ditt mål, som miss Agda hade skrivit i sin träningskalender. Och nu står det även i min.

När jag landade i min hall var jag både svettig och nöjd med att ha en ny "mental strategi" (som jag även kommer att applicera på mer personliga mål.) Helt enkelt ett välgörande löppass på alla sätt och vis.

En mil

På mitt jobb hade vi ledigt hela dagen idag så jag passade på att ta en löprunda medans det fortfarande var ljust ute. Jag var lite osäker på hur mycket snö det skulle vara på Årstavikens södra sida så jag valde att springa Södermalm runt istället. Inte så mycket backar, men en hel del snömodd.

Det är tufft när man inte är i samma form som man är van vid, fick jag erfara. Efter tre kilometer ville jag lägga mig ned och dö, men sedan återhämtade jag mig lite. Kom dock in i liknade tankar vid sju kilometer och började skulle min dåliga kondition på vintern, Sverige och det j**la underlaget. Men där och då kom jag på att jag skulle sluta att skylla på yttre faktorer* och började tänka positiva tankar istället. Det är nu jag blir bättre, vad vacker det är ute, sånt här drömmer jag ju om att göra när jag sitter inne på kontoret, tänk att få lite sol osv. För det gäller att öva hjärnan på att tänka i andra banor annars kör den bara på i gamla vanliga spår, det kräver nämligen minst kapacitet. 95% av de tankar du tänker idag tänkte du även igår.

*Ibland är det bra att kunna hämta inspiration från försäljning. Jag är inte säljare själv, men jobbar med stödfunktioner i en säljorganisation. Våra säljare coachas ofta att inte skylla på yttre faktorer (ingen kommer in i butiken, konkurrenten har ett bättre erbjudande osv.), utan istället tänka på vad de kunde ha gjort annorlunda. Funkar rätt bra löpning också.

Mitt träningsentusiastiska 2010

Chamonix i mars.

Året är nästan slut så jag tänkte blicka tillbaka lite och se vad jag har hittat på. Inför 2010 hade jag storslagna planer. Flera lopp som skulle springas, yoga och friluftsaktiviteter. Jag känner att jag har lyckats både bra och mindre bra, men framförallt så har jag lärt mig en massa saker om mig själv och min träning.

Jag har sprungit tre lopp, med helt okej resultat. Men för att bli bättre på löpningen måste jag vara mer fokuserad. Jag har sprungit en massa träningspass i såväl sol som snö och har blivit med Garmin (min allra bästa träningsvän). Jag har testat yoga och hittat en träningsform som jag definitivt vill lägga mer tid på och som jag tror är ett riktigt bra komplement till löpningen. Jag har under hösten lagt mer och mer fokus på styrka och sedan november tagit hjälp av en PT. Jag tycker att jag redan känner mig starkare (placebo-effekt?). Jag har varit i Chamonix och åkt skidor i en fantastisk natur. Jag har testat konvent, både Nike convention och Blogger Boot Camp. Jag har kört flera olika pass som SATS har bjudit på och mina favoriter är fortfarande CorePuls och Shape.

Jag har gjort en massa roliga och bra saker. Jag har vågat och vunnit, jag ger mig själv en klapp på axeln och kör vidare under 2011. Däremot kan jag tycka att jag har varit lite ofokuserad. Jag tror att en årsplan är för lång tidsram för mig, jag lyckas inte hålla fokus under så lång tid. Mina tankar och idéer om vad jag vill hinner att ändras. Jag tror inte att det är optimalt för mig att lägga en så lång plan så under 2011 ska jag jobba med lite kortare fokus. Jag är motionär så framförallt tränar ju jag för att må bra och för att det är kul då måste det finnas utrymme förändring och flexibiltet. Det tar jag med mig in i 2011.

Tankar om protein

Mitt proteintillskott.

Även om jag inte kör någon renodlad diet utan mer försöker att äta med sunt förnuft så har jag nog lyssnat en hel del på de röster som säger att kolhydrater är dåliga och protein är bra. Jag har aldrig gått så långt att jag har uteslutit kolhydrater helt eftersom jag har känt att min kropp inte pallar det med den träningsmängd som jag har, jag behöver kolhydrater! Jag försöker istället att eftersträva en jämn fördelning av kolhydrater, protein och fett dvs 33/33/33. Vissa kanske skulle kalla det isodieten, men i den dieten vill jag minnas att det finns något kaloritak och jag tänker mer att kalorier in vs kalorier ut ska vara i balans.

Hur som helst har jag funderat över det här med proteintillskott och proteinshakes. Borde jag äta det? Eftersom jag eftersträvar att 33% av mitt kaloriintag ska komma från protein så innebär det att jag äter en hel del ägg, keso och annat proteinrikt. Därför var det så skönt att läsa Sportys inlägg om protein som gjorde att jag kände att jag helt kunde släppa tanken på proteintillskott. Jag ser redan till att få i mig ordentligt med protein i min kost och för det liv som jag lever. Punkt.

Jag är ju jag

Det var skönt att få morgonens tankar på pränt och under dagen har jag reflekterat över att jag egentligen inte är oinspirerad utan har svårt att vara nöjd med mina prestationer. Jag vill så mycket mer. Och egentligen vet jag att all träning som jag vill klämma in i en vecka inte får plats just nu.

Det är så lätt att ryckas med i nät-tränings-hetsen. Inte så att någon annan sätter press på mig, men genom att läsa om andras prestationer blir det inte bara inspiration utan även en viss press och kanhända en skev bild om vad som är "normalt". För även om det har sagts förr så är jag bara jag och måste utgå från min verklighet, min form och mina mål. Att något så enkelt ska kunna vara så svårt.

Nu känner jag mig åter inspirerad efter ett spinningpass med Sparkibaken. Tack för det!


Här är jag laddad för Göteborgsvarvet 2010.

Är det här bra?

En lunchkonversation idag med några kollegor...

Kollega S: Om jag äter glass till efterrätt brukar jag ta t.ex. en banan innan för att kompensera.

Jag: Men det är ju inget bra då får du ju bara ännu mer kalorier i dig.

Kollega S: Det är ju nyttigt med frukt, inget socker och så.

Kollega M: Jo, det är fruktsocker i banan så det är snabba kolhydrater.

Kollega S: Men det är inte lika dåligt väl? Sen är det en massa vitaminer också.

Jag: Det beror ju på vad du vill. Vill du gå ned i vikt är det dumt att äta extra kalorier, men vill du få i dig extra vitaminer ska du väl äta bananen.

Kollega S: Jag kan i princip äta hur mycket som helst när jag tränar utan att gå upp i vikt så kalorier bryr jag mig inte om.
.....

Kollega S: Mjölk till maten då, är det bra?

Jag: Det beror på...

Vart vill jag komma med det här? Jo, att det egentligen inte finns något rätt eller fel. Vad som är bra för dig beror på vad dina mål och din övertygelse är. Och hur din kropp fungerar. Dessutom måste man se till helheten och inte bara stirra sig blind på ett glas mjölk. För mig känns det onödigt att dricka kalorier, men för en elitidrottare kan det vara ett bra sätt att få i sig ännu mer näring. Eller så gillar man bara mjölk.

Jag vill poängtera att jag verkligen inte har någon kostutbildning. Det här är bara min syn på saken och det hoppas jag även att min kollega förstod.

Only you...

Från Lotta Agaton.

Ps. Latmasken tog mig igår efter att jag hade prioriterat andra saker. Nya möjligheter idag!

Kinesiskt ordspråk

En resa på 1000 mil börjar alltid med ett enda steg.

Efter en skön lunch-yoga tackade My av oss med detta tänkvärda kinesiska ordspråk. Vad ska du påbörja idag?

Grönsaksinspiration

Jag har kommit på att jag är dålig på att äta grönsaker eller kanske snarare att jag har hamnat i tomat/gurka/sallad-träsket. För helt ärligt, hur mycket näring och vitaminer är det i en vattnig tomat? Och hur roliga är de där salladsbufféerna som jag ofta möts av på lunchen? Burr, jag får rysningar.

Nä, jag måste bli bättre på att stoppa i mig broccoli, blomkål, morötter, avokado, linser, spenat och andra mer roliga, smakrika och näringsfyllda grönsaker. Jag får läsa på lite tror jag och sedan ska det experimenteras i det russinska köket. Tips på favoritgrönsaker tas tacksamt emot.

Tanke

Flera tänkvärda ord från Lotta Agaton som dessutom kan kopplas till Miss Agdas kloka inlägg.

Fundera över vad du kan göra, inte över vad du inte kan göra.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ville ha snygg bikinikropp. Slank, men ändå vältränad. Jag har förstått att det kräver en massa arbete och jag tror inte att jag har den viljestyrka som det krävs för att nå dit. Jag gillar mat, jag vill kunna äta en god middag, ta ett glas vin eller unna mig en dessert. Jag vill inte behöva välja bort allt det goda, det här är ju livet!

En tanke slog mig däremot (självklar, men ofta är det självklara svårt). Istället för inställningen "jag kan inte" så började jag fundera över vad jag faktiskt kan tänka mig att göra. Vad kan jag välja bort, ändra på eller göra annorlunda för att komma lite närmare den där drömmen? Det finns ju en hel del visade det sig. Det kanske inte är tillräckligt för att ta mig hela vägen, men jag kan ju testa och då har jag i alla fall kommit en bit på vägen.

Målbild eller några saker som jag kan tänka mig att göra annorlunda,

• Träna 4-5 gånger i veckan (löpning, styrka, yoga m.m.).
• Göra lunchmatlådor 3 gånger i veckan.
• Mindre skräpmat och mer hemmalagade middagar (medvetet lite oprecist).
• Cykla eller ta morgonpromenader minst 3 gånger i veckan.
• Äta sötsaker endast under helgen.
• Dricka alkohol endast en gång i månaden.

Så sluta fundera över vad du inte kan, fokusera på vad du kan göra!

Förresten så tog jag nyss en första löprunda efter förkylningen. Lite kylslaget och lugnt tempo, men ack så härligt!

Mera tankar

Jag chillar ett tag framöver.

Det visade sig att jag tänker bra även när jag är ute och promenerar. Igår började jag fundera över höstens träning under en promenad hem från stan. Jag tänker att jag ska börja ordentligt med marathonträningen i december och fram tills dess handlar det egentligen mestadels om att bygga en grund och komma upp i distans och kondition.

Jag är inte så sugen på träningsprogram just nu. Oftast gör jag ändå inte som jag har planerat eller så byter jag dag, även om det egentligen inte spelar någon roll ger det mig en liten känsla av misslyckande och nu skulle jag ju jobba på mitt löparsjälvförtroende.

Hösten kommer även att bestå av en hel del renovering. Vi ska på varenda del av lägenheten och eftersom vi är två heltidsarbetande personer så kommer det att få ta sin lilla tid. Min målbild är att vi ska vara klara till jul. Dessutom har jag lyckats få varenda helg uppbokad fram till mitten av september.

Därför har jag bestämt mig för att följa Petras råd och släppa tyglarna ett tag, vilket egentligen är det som jag redan har gjort. Jag har mina tre nyckelpass inom löpningen som jag kommer att komplettera med styrketräning, spinning och yoga. Det känns bra och jag vill inte tappa löparglädjen med allt för tuffa träningsprogram just nu.

Jag lade pussel idag...

...och var ute och sprang en alldeles vanlig, inte speciellt snabb runda på ca 9 km.

Jag tänker bra när jag springer och idag föll några bitar på plats. Jag började med att fundera över motivation. Jag har liksom inte riktigt kommit underfund med vad som motiverar mig. Men jag har nog ändå konstaterat att jag är en tävlingsmänniska (även om jag länge trott att så inte är fallet). Så tävlingar och tydliga mål motiverar mig.

Varför når jag då inte ändå fram (upplever jag)? Något fel på uthålligheten på något vis, jag ger liksom upp i förtid.... när jag tror att jag inte ska klara det! Aha, självförtroendet! Jag anser att jag är en person med relativt god självkänsla, men självförtroendet kan ju vara situationsspecifikt. Klart att jag inte kan ha världens bästa löparsjälvförtroende när jag inte heller har gjort världens bästa tider. Okej, världens bästa kommer inte att hända, men jag är inte riktigt där jag vill vara alla gånger...

Hm.... Sätter jag för höga mål? Är det orealistiskt med marathon? Är jag för lat? Är jag beredd att ge det som krävs för att nå mina mål? Har jag fel målsättning? Klart något att tänka över, att sätta SMARTa mål inför maran. Och löparsjävlförtroendet ska jag nog kunna bättra på med lite affirmationer så var beredda på att få läsa lite mer skryt på den här bloggen. Förresten borde jag börja med att skriva om inledningen....

Idag sprang jag 9 km på en bra tid efter att jag hade hållit på och renoverat i hallen hela dagen. Fy fan vad jag är bra! ;-)

Sugen på träning

Det har hittills varit en väldigt lugn träningsvecka, men idag känner jag mig riktigt sugen på träning. Jag ska klura på hur jag ska lyckas kanalisera den energin i helgen. Det kan bli bra det här.

Funderingar

Jamen... det ser ut som om det kanske inte blir Stockholm halvmarathon i höst. P vill att jag ska hänga med på banträff (man kör sin sportbil på bana) på Gotland vilket skulle innebära en till Gotlandshelg... Jag får fundera över det, eller betyder det att jag ska springa (halva) Lidingöloppet istället? Man vet inte....

Vikten av förebilder

I brist på träning och motivation publicerar jag istället ett inlägg som legat och grott ett tag. Kanske att jag har kommit längre än jag tror ändå...?

Jag kan bli lite avundsjuk på folk som verkar ha fått träningen med modersmjölken. I vissa familjer har det liksom varit självklart att man ska idrotta och röra på sig och sedan har dessa personer bara fortsatt. Jag inbillar mig att det för dem aldrig har varit något som ska påbörjas utan att det alltid har funnits där helt naturligt.

I min familj var det inte direkt någon som tränade. Jag kan väl minnas att mamma då och då gick på någon "work out" i en rosa dräkt med cykelbyxor under, men det var aldrig något lustfyllt för henne utan något jobbigt som skulle genomlidas. Pappa har jag inget minne av att han någonsin skulle ha tränat, men han har ju alltid varit smal som en räka. Även om kroppen givetvis mår bra av att röra på sig ändå.

Sen var det då lilla jag. Som mamma faktiskt tog med på balett när jag var cirka fem år. Någon prima ballerina blev det aldrig av mig, men jag fortsatte med diverse olika dansformer tills jag var 14 år. Då blev på så blodigt allvar att jag valde att sluta, t.o.m. jag insåg att jag inte kunde eller ville satsa på att bli en professionell dansare. Innan dess hade jag även hunnit att testa på lite andra sporter som fotboll, handboll och ridning, men det var inget som jag riktigt föll för förutom dansen.

Men när jag slutade med dansen fanns det inget där att fylla träningstomrummet med. Och mina föräldrar var ju inte heller direkt de som var ute på en löptur eller styrketränade. Jag tror helt enkelt att jag saknade träningsförebilder. Från gymnasiet och framåt höll jag sporadiskt på med olika gruppträningsaktiviteter, men jag var verkligen en periodare.

Sedan träffade jag P för fem år sedan. Jag tyckte att han verkade så sportig, vilket inte enbart var något positivt i mina ögon på den tiden. Men han hade varit cykelbud, brukade springa ibland, åkte longboard och berättade om alla idrotter som han hade hållit på med som barn.

Under sommaren 2006 tvingade P med mig på mina första löparrundor i Norge (jag bodde där den sommaren). Jag tyckte att det var hemskt jobbigt! Men det var ju ändå skönt på något vis efteråt. Det fantastiska var att jag såg till att köpa ett par ordentliga löparskor och jag fortsatte på egen hand. Till slut var den där rundan inte lika hemsk längre. Jag önskar att jag kunde testa att springa om den idag för att se hur det skulle kännas, men sydvästra Norge är lite för långt borta.

Jag fortsatte att springa lite sporadiskt den vintern i Dublin och även när jag flyttade hem till Sverige våren 2007. Oftast var det nog P som fick släpa ut mig på de där löparrundorna, men jag gjorde det ju. När vi fick för oss att anmäla oss till Göteborgsvarvet 2008 hade jag aldrig sprungit längre än en mil. Med lite panik tränade jag som en tok den vintern och gjorde mitt första lopp och Göteborgsvarv på 2:03:17. Inte illa pinkat... Sedan dess har jag faktistkt fortsatt med träningen och förutom löpning har jag hittat andra träningsformer att komplettera med och som jag tycker är roliga.

Vart vill jag komma med det här inlägget? Jo, jag vill att mina barn (om/när jag får några) ska få en annan grundinställning träning. Jag vill att det ska vara en naturlig del i deras liv. Jag tycker inte att de behöver hålla på med fem olika sporter samtidigt, det känns som om det går till överdrift i vissa familjer, men jag vill att de ska hitta något som de tycker är kul och som de kan hålla på med i livet. Jag hoppas att jag kan vara en god träningsförebild för mina barn, något som jag önskar att mina föräldrar hade kunnat vara. (Sen är mina föräldrar givetvis fantastiska på många andra sätt.) Jag tror att träning är en bra sak och jag vill att de ska få en bättre träningsstart än jag fick.