måndag 8 november 2010

Jag är ju jag

Det var skönt att få morgonens tankar på pränt och under dagen har jag reflekterat över att jag egentligen inte är oinspirerad utan har svårt att vara nöjd med mina prestationer. Jag vill så mycket mer. Och egentligen vet jag att all träning som jag vill klämma in i en vecka inte får plats just nu.

Det är så lätt att ryckas med i nät-tränings-hetsen. Inte så att någon annan sätter press på mig, men genom att läsa om andras prestationer blir det inte bara inspiration utan även en viss press och kanhända en skev bild om vad som är "normalt". För även om det har sagts förr så är jag bara jag och måste utgå från min verklighet, min form och mina mål. Att något så enkelt ska kunna vara så svårt.

Nu känner jag mig åter inspirerad efter ett spinningpass med Sparkibaken. Tack för det!


Här är jag laddad för Göteborgsvarvet 2010.

2 kommentarer:

Sporty Spice sa...

Vad bra att du skriver detta inlägg. Tror att många känner som du, man rycks med i träningsbloggshetsen och känner sig plötsligt missnöjd med sina prestationer för att "alla andra" tränar så mycket mer. Ett mycket osunt leverne och dessutom lite småfarligt (särskilt unga tjejer, för dem kan det vara en inkörsport i felaktiga tankesätt och i värsta fall ortorexi).

Man ska ju aldrig jämöra sig med någon annan än sig själv. Och ha insikt och förstånd att veta när enough os enough och lyssna på sin kropp.

Du är klok du! =)

Josefine sa...

Tack så mycket! :-) Men som sagt, det är lättare sagt än gjort.