Jag lade pussel idag...

...och var ute och sprang en alldeles vanlig, inte speciellt snabb runda på ca 9 km.

Jag tänker bra när jag springer och idag föll några bitar på plats. Jag började med att fundera över motivation. Jag har liksom inte riktigt kommit underfund med vad som motiverar mig. Men jag har nog ändå konstaterat att jag är en tävlingsmänniska (även om jag länge trott att så inte är fallet). Så tävlingar och tydliga mål motiverar mig.

Varför når jag då inte ändå fram (upplever jag)? Något fel på uthålligheten på något vis, jag ger liksom upp i förtid.... när jag tror att jag inte ska klara det! Aha, självförtroendet! Jag anser att jag är en person med relativt god självkänsla, men självförtroendet kan ju vara situationsspecifikt. Klart att jag inte kan ha världens bästa löparsjälvförtroende när jag inte heller har gjort världens bästa tider. Okej, världens bästa kommer inte att hända, men jag är inte riktigt där jag vill vara alla gånger...

Hm.... Sätter jag för höga mål? Är det orealistiskt med marathon? Är jag för lat? Är jag beredd att ge det som krävs för att nå mina mål? Har jag fel målsättning? Klart något att tänka över, att sätta SMARTa mål inför maran. Och löparsjävlförtroendet ska jag nog kunna bättra på med lite affirmationer så var beredda på att få läsa lite mer skryt på den här bloggen. Förresten borde jag börja med att skriva om inledningen....

Idag sprang jag 9 km på en bra tid efter att jag hade hållit på och renoverat i hallen hela dagen. Fy fan vad jag är bra! ;-)