Pannbensbyggande intervaller

Alla förberedelser var gjorda (väskan packad, matlåda, mellanmål etc.) och jag hade inte glömt något hemma! Så det fanns inga ursäkter, bara just do it!

På schemat stod intervaller. 400, 600, 800, 1200, 800, 600 och 400 meter med 400 meters lätt jogg mellan varje. Okej... De första två gick bra, den första 800-ingen var lite tyngre och när det var dags för 1200 meter på 5:55 ville jag bara dö. Den var faktiskt riktigt hemsk. För att öka på det ytterligare tittade solen fram och luften kändes extra kvav. Men jag plockade fram mitt bästa mentala pepp, "det är nu jag blir bättre" malde i huvudet och jag gjorde det! Resten av intervallerna var sega och tunga, men ingen var lika hemsk som den där 1200-ingen.

Jag tycker att det är svårt både att peppa och pressa mig själv. Men idag tycker jag att jag var ganska bra på det. Jag affirmerade "bra, vad duktig du är, det här går ju bra, inte så långt kvar" och när det kändes riktigt tungt såg jag till att jag inte stannade utan kämpade vidare. På slutet såg jag till att ta ut det sista ur benen och några gånger dök frasen "nu krossar jag den här intervallen" upp i huvudet. Det är ju så mycket skönare att vara klar med ett pass och ha genomfört det precis som planerat, det är bra för självförtroendet.

Ett riktigt bra pass, både mentalt och fysiskt, helt enkelt. Jag bygger pannben...