Jag fick medalj!
Var ska jag börja? 5 km är en ganska kort distans, man hinner inte tänka eller slita så mycket. Däremot kan det vara djävulskt jobbigt eftersom man tillåter sig att pressa sig till tempon man vanligtvis inte är van vid.
Jag valde att lämna mina kompisar i jogga fort-fållan och ställde mig i springa-fållan, jag tänkte att jag på så sätt skulle få färre framför mig om jag ville hålla ett (för mig) högt tempo och det var nog bra tänkt. Första kilometern gick under 5 min, men sen hände något på den andra 5:30! Skulle jag lyckas pressa mig till en bra tid? Benen kändes tidigt ganska slitna och tunga. Gårdagens spinning-pass satt nog lite i dem.
Flera gånger var jag rätt less på att springa, pulsen låg runt 170 (ca 85% av max), men jag kämpade på. 5 kilometer är inte så långt, this is it! Den sista kilometern matade jag bara på i mitt tempo och kopplade bort omvärlden. Det var tungt. I mål stannade jag klockan på 25:34 vilket är PRECIS mitt personbästa från Bellmansstafetten 2008. Med lite vila i benen och en bättre andra kilometer hade jag kanske kunnat sätta personbästa. Men det blev i alla fall en bättre tid än Vårruset 2008.
Jag är nöjd. Kanske är jag inte i så dålig form som jag tror. Kanske finns det en bra grund för att få lite bättre tider till hösten. Det kan bli spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar