"Men vad tränar du för nu?" blev P:s nästa fråga. Dels tränar jag ju för att det är kul och för att må bra, det borde vara ett skäl nog. Men sen försöker jag också lägga en bra grund inför kommande marathonträning och jag siktar in mig på att springa Stockholm halvmarathon i september.
Jag hinner (oftast) träna 5 dagar i veckan, jag tycker det är kul och därför gör jag det. Är det så konstigt? Har jag blivit alldeles förblindad av träningbloggsfären och inte inser hur mycket tid jag faktiskt lägger på träning? Jag har nog insett att det är mer än "normalt", men inte att det skulle vara konstigt för den sakens skull har inte slagit mig. Tänker jag sluta nu? Absolut inte, jag kör på och ska försöka få med P på lite fler av mina träningspass. Så det så!
2 kommentarer:
Intressant. Och du har nog rätt; det handlar om perspektiv och vad man ser som benchmark. Är säkert nyttigt för alla oss i bloggvärlden att ta ett steg tillbaka, och tänka efter. Speciellt när man kommer till situationer när man ställer orimliga krav på sig själv.
Ja, trener vi ikke alltid for mye? I noens øyne gjør vi det.
Noen shopper for mye, noen spiller for mye fotball, noen.. Alle som liker det de holder på med vil vel gjøre det mest mulig?
Keep up the good work!
Skicka en kommentar