Sovmorgon, mysfrukost, solig promenad och sedan finalen i Franska öppna. Efter tre timmars vilande i soffan framför Söderlings förlust var det dags att dra på sig löparkläderna och ge sig ut. 13 kilometer stod på schemat. Långpass för mig, men kort i förhållande till alla dem som sprang marathon igår. Grattis till alla fantastiska prestationer. Men nu var ju det här MIN träning och då är faktiskt 13 kilometer ganska långt.
Benen kändes ganska pigga och solen sken när jag satte av mot Årstaviken i min fina gula Blogger Bootcamp-tröja. Med blå byxor hade det kunnat bli en Nationaldagsklädsel. Jag betade av backe efter backe och innan jag visste ordet av var jag framme vid Hornstull. Västerbron gick förvånansvärt lätt och jag sände en tanke till alla marathonlöpare som hade passerat den två gånger under gårdagen och som dessutom hade fått ta hela stigningen från Söder mälarstrand.
I Rålambshovsparken var det fullt med folk och även Norr mälarstrand skulle visa sig vara fullproppad. Här någonstans fick jag en liten dipp och benen kändes lite trötta, men jag kämpade på. "Det är nu jag blir bättre" är ett mantra jag brukar plocka fram när träningspassen känns tunga. Sedan matade jag på till Slussen och på Stadsgården började jag flera (finska?) marathonlöpare i sina Stockholm Marathon-tröjor som var på väg hem med Finlandsfärjorna. Nästa år ska jag fasiken ha en sådan där tröja!
Grymt skön löpning och avslutning på en bra vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar