Helena undrar på sin blogg vad maraton-rookies har för rädslor. Helena verkar så lugn och peppad så jag vill givetvis inte skrämma upp henne, men jag är livrädd och kan komma på tusen grejer som kan gå fel. Att det är för varmt, att jag får läskiga skavsår, att jag skadar mig (inte bara att det gör ont), att jag inte orkar konditionsmässigt osv.
Så det var med dessa tankar i huvudet som jag gav mig ut på en lugn runda. Jag har shoppat en ny löpartischa till maran som skulle springas in och en gel från Maxim som skulle testas. Som sagt, lite nervigt kändes det, när jag var ute och sprang i förra veckan domnade högerfoten. Vad tusan är det!? Det får absolut inte hända på lördag. Jaja, jag tog det lugnt och drack regelbundet vatten från mitt vätskebälte eftersom Stockholm bjöd på en finfin blåsig sommardag. Och det gick bra. Det kändes bra. Och jag avslutade det lugna passet på 15 kilometer lite mindre rädd. Det ska nog gå bra det här. Nu lyssnar vi på Helena istället och njuter av maran på lördag!
Och just det, den där Maxim gelen som jag köpte och smakade... Det var kanske det vidrigaste jag har smakat i hela mitt liv!! Jag kunde bara få i mig en bråkdel av den oljiga läskiga kosistensen, men min mage reagerade inte direkt positivt på den. Så det ser ut att bli en mara utan gel för min del.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar