Inte fysiskt, men psykiskt tänker jag att jag på något vis måste ha någon form av rubbning när jag redan nu ändå överväger att springa maran nästa år. Och igår anmälde jag mig till Stockholm halvmarathon, sub 1:55, here I come!
Kroppen känns mycket bättre idag, inte alls lika stelt. Igår haltade jag ju runt som en gammal gumma. Nu är det bara en tå på höger fot som fortfarande ömmar. Lite stelt kanske det är här och var, men jag promenerade till jobbet idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nu minns jag vad du heter. Förlåt! Ja, man är knäpp som redan drömmer om nästa utmaning... mest skidor i mitt huvud just nu, men en del löpning också såklart.
Ingen fara :-) Det blir ju bara löpning för min del i sommar, sen får jag väl fundera över om jag ska våga mig på skidor i vinter eller om jag fortsätter enbart med löpning. Lycka till med dina planer!
Gillar ditt vis att vara skadad :)
Vilken härlig berättelse från i lördags. Grattis igen!
Skicka en kommentar