fredag 15 april 2011

En paralyserad vecka

Oj, vilken bloggtystnad. Det var som om luften gick ur mig och jag blev alldeles paralyserad på en och samma gång. Så vad har hänt på en vecka?


Startbeviset till Stockholm marathon damp ned i brevlådan. Shit, nu är det verkligen på riktigt. Nu ska det snart springas. Och jag som nästan har varit lite rädd för att springa på sistonde. Rädd för att det ska göra ont eller inte kännas bra. Det var nog det som var grunden till paralyseringen dvs att jag inte har tränat ALLS på en vecka

Jag har dessutom blivit nyst och hostad på cirka tusen gånger av P. Han åkte på värsta influensahistorien och låg helt däckad förra helgen. Fantastiskt, tänkte jag, nu ska jag bli supersjuk lagom till BBC. Om man redan är rädd för att springa blir det inte direkt bättre av att tycka att man har ont i halsen och känna sig lite dålig.

Sjukt god chokladmoussetårta som det bjöds på i fredags.

Sen har vi ju ett härligt renoveringskaos hemma. Inget kök innebär kass mat om man inte har förberett med storkok vilket jag inte har hunnit med. Och jag har ätit alldeles för mycket socker. Men hantverkarna blev klara med det de ska göra i köket igår så nu ska vi "bara" fortsätta med att måla väggar. Det känns härligt att se ljuset i tunneln och att snart ha ett fint kök där jag kan laga min egna mat.

Igår tog jag mig själv i kragen och smet tidigare från jobbet för att sticka ut och springa i det underbara vårvädret. (Man får gå tidigt när man ska sluta i nästa vecka...) Vilken lyx att kunna sticka ut och springa vid halv fem när det fortfarande är riktigt ljust och varmt ute! Jag avundades alla mammaledig lite grann, men det finns säkerligen andra saker som tar sin lilla tid då... Jag siktade inte på något speciellt tempo utan lät benen bestämma när jag satte fart runt Årstaviken via Hammarby sjöstad för att få ihop en lagom lång runda. Det blev aldrig riktigt tungt, det kändes bra i kroppen och jag observerade löparkompisar, änder, solen, träden och en strandad grävskopa längs vägen. Ett riktigt bra pass som blev 14 km långt och väckte liv i kroppen. Nu är jag laddad för helgens BBC!

Löprundan påminde mig också om att pollensäsongen nog snart är här så för säkerhets skull petade jag i mig en första allergitablett till kvällen.

Inga kommentarer: