Le petit dejeuner

Jag har det mycket bra i Frankrike. Vi solar, badar, grillar, åker på utflykter och tar en och annan löptur i den mycket backiga landsbygden vid Pyrenéerna. I morse blev det en pain au chocolat till frukost. Semesterlyx!

Semestervykort från skärgården

Lite brunare, lite saltare och lite mer utvilad blir det nu några dagar i staden innan kosan styrs mot Frankrike.

Semester!

Nu sticker jag på semester! Ikväll tar vi båten ut till landet i norra skärgården för att fira morfars 85-årsdag och sedan blir vi kvar över helgen. Nästa torsdag bär det av till Frankrike där vi kommer att stanna i 10 dagar. Så jag tror att det kommer att bli ont om blogginlägg. Kanske dyker något upp, vi får se.

Efter Frankrikevistelsen väntar två ganska oplanerade semesterveckor hemma i Sverige. Då ska det tränas och ni kommer säkerligen att höra mer från mig (om inte lägenhetsrenovering tar för mycket tid).

Under semestern ska jag använda mig av mina tips och målet är att träna minst varannan dag. Det känns lagom. Jag ska även få testa min nya Garmin som jag lattjade lite med igår (utan att springa).

Njut av sommaren, det ska jag göra.

Yoga på schemat

Bilden kommer från lifeportalen.

Det stramar lite i rumpmuskeln. Jag har noll koll på anatomi, men jag skulle gissa att det är gluteus maximus. Jag får skylla mig själv för jag har slarvat med stretchen efter veckans löppass. Men jag tänkte vara lite snäll mot min kropp och ge den lite yoga ikväll. Det var länge sedan jag yogade så det är säkert mer än rumpan som har behov av det. Det kommer väl att kännas som bikramyoga i den här värmen.

Prylnörd

Jag gillar prylar och nu har jag införskaffat en alldeles egen Garmin Forerunner 305. Nice!

Fantastisk kväll

Idag har jag nog haft en så bra dag som man ungefär kan ha utan att vara ledig. Jag började med att cykla till jobbet i solen och skådade den stora Queen Victoria som ligger för ankar utanför Stadsgården.

På lunchen cyklade jag på lunchdejt med P. En svettig kvart till lunchen och en svettig kvart tillbaka till kontoret. Jesus, sen var jag klibbig så det räckte hela eftermiddagen. Ville helst ta ett dopp efter jobbet, men det skulle ångas ned tapeter.

Som tur var blev jag räddad av J och L som föreslog att vi skulle ta en löptur med dem i Hellasgården följt av ett dopp i Källtorpssjön. JA, vilken fantastisk idé. Efter två timmars ångande satte vi oss i bilen och styrde kosan mot Hellas.

Vilken fantastiskt fin löptur vi fick. Även om det var riktigt backigt så njöt jag av (nästan) varje sekund. Att få springa på grusstigar i skogen och över ängar. Och att avsluta sina 7 kilometrar med att slänga sig i sjön. Oslagbart!

Jag är dålig på att fota, men det här är en bild på Källtorpssjön.

Tummen upp!

Nu har jag fixat så att jag kan blogga från mobilen. Enkelt som tusan!

Sommarhetta

Jag sprang igår! För första gången på en vecka tog jag mig i träningskläderna. Efter jobbet stack jag ut på en liten runda på 6 km. Det var varmt och svettigt och jag kunde nästan inte andas. Stundtals tänkte jag dramatiskt att "jag dööör", men det var ju superhärligt också. Solen sken, folk var glada, vattnet glittrade och det var ju en fantastisk sommardag. Jag är glad att jag stack ut på en liten runda. Tiden blev inte heller så fantastiskt dålig trots att benen kändes sega som kola.

Idag måste det ju vara varmare än någonsin. 27 grader visade min termometer hemma kl 8 innan jag cyklade till jobbet. Galet! Jag funderar på att sova på jobbet, här finns det i alla fall AC...

Semesterförberedelser

Jag hade inte min mest fokuserade dag på jobbet idag, kan jag erkänna. Nu är det tre arbetsdagar kvar innan semestern. Som jag längtar.

Under mitt surfande efter vinturer i Bordeaux-området upptäckte jag att hela Tour de France-cirkusen kommer till Bordeaux den 23-24 juli och då kommer även jag att vara där! Även om jag inte är någon cykelfantast har jag en känsla av att det kommer att märkas i staden och jag vill givetvis kika på spektaklet.

Svensken Thomas Lövkvist cyklar så kanske får jag en glimt av honom.

Värmebölja!

Jag vet inte vad man ska träna i den här värmen? Förutom några promenader och simturer blev det inte så mycket mer av min träningsenergi. Även om jag har varit sugen på att springa har jag inte kunnat förmå mig att sticka ut på en svettdrypande runda. Hjärnan har tryckt på paus helt enkelt och det känns faktiskt bra.

Den här veckan har jag lite att fixa innan jag sticker på semester om fyra dagar (!). Förutom att knyta ihop säcken på jobbet ska vi även se till att få lite gjort med lägenhetsrenoveringen som påbörjades i helgen. Det blev inte direkt svalare i lägenheten av att ånga ned tapeter. Det ska bli så skönt med semester och då tänker jag se till att få tid att träna.

Sugen på träning

Det har hittills varit en väldigt lugn träningsvecka, men idag känner jag mig riktigt sugen på träning. Jag ska klura på hur jag ska lyckas kanalisera den energin i helgen. Det kan bli bra det här.

Tips: Saltå kvarn öppnar butik i Stockholm

Bild från Saltå kvarn-bloggen.

Jag sprang på nyheten att Saltå kvarn den 26 augusti öppnar en butik på Renstiernas gatan 27 på Södermalm i Stockholm. Ni kan läsa mera här. Jag hoppas på ett stort utbud av Saltå kvarn-produkter och så verkar det som om man kommer att kunna blanda sin egen müsli.

Jag kommer garanterat att besöka butiken då den ligger väldigt nära där jag bor, perfekt!

Funderingar

Jamen... det ser ut som om det kanske inte blir Stockholm halvmarathon i höst. P vill att jag ska hänga med på banträff (man kör sin sportbil på bana) på Gotland vilket skulle innebära en till Gotlandshelg... Jag får fundera över det, eller betyder det att jag ska springa (halva) Lidingöloppet istället? Man vet inte....

Kalas-smoothie

Idag fanns det saker att fira på jobbet så då bjöds det på smoothies. Det kändes som ett bra val och tillsammans med en banan blev det ett perfekt mellanmål för min del.

Dessutom hann jag med en liten löprunda på lunchen. Det var varmt och tungt, men jag gjorde det!

Vikten av förebilder

I brist på träning och motivation publicerar jag istället ett inlägg som legat och grott ett tag. Kanske att jag har kommit längre än jag tror ändå...?

Jag kan bli lite avundsjuk på folk som verkar ha fått träningen med modersmjölken. I vissa familjer har det liksom varit självklart att man ska idrotta och röra på sig och sedan har dessa personer bara fortsatt. Jag inbillar mig att det för dem aldrig har varit något som ska påbörjas utan att det alltid har funnits där helt naturligt.

I min familj var det inte direkt någon som tränade. Jag kan väl minnas att mamma då och då gick på någon "work out" i en rosa dräkt med cykelbyxor under, men det var aldrig något lustfyllt för henne utan något jobbigt som skulle genomlidas. Pappa har jag inget minne av att han någonsin skulle ha tränat, men han har ju alltid varit smal som en räka. Även om kroppen givetvis mår bra av att röra på sig ändå.

Sen var det då lilla jag. Som mamma faktiskt tog med på balett när jag var cirka fem år. Någon prima ballerina blev det aldrig av mig, men jag fortsatte med diverse olika dansformer tills jag var 14 år. Då blev på så blodigt allvar att jag valde att sluta, t.o.m. jag insåg att jag inte kunde eller ville satsa på att bli en professionell dansare. Innan dess hade jag även hunnit att testa på lite andra sporter som fotboll, handboll och ridning, men det var inget som jag riktigt föll för förutom dansen.

Men när jag slutade med dansen fanns det inget där att fylla träningstomrummet med. Och mina föräldrar var ju inte heller direkt de som var ute på en löptur eller styrketränade. Jag tror helt enkelt att jag saknade träningsförebilder. Från gymnasiet och framåt höll jag sporadiskt på med olika gruppträningsaktiviteter, men jag var verkligen en periodare.

Sedan träffade jag P för fem år sedan. Jag tyckte att han verkade så sportig, vilket inte enbart var något positivt i mina ögon på den tiden. Men han hade varit cykelbud, brukade springa ibland, åkte longboard och berättade om alla idrotter som han hade hållit på med som barn.

Under sommaren 2006 tvingade P med mig på mina första löparrundor i Norge (jag bodde där den sommaren). Jag tyckte att det var hemskt jobbigt! Men det var ju ändå skönt på något vis efteråt. Det fantastiska var att jag såg till att köpa ett par ordentliga löparskor och jag fortsatte på egen hand. Till slut var den där rundan inte lika hemsk längre. Jag önskar att jag kunde testa att springa om den idag för att se hur det skulle kännas, men sydvästra Norge är lite för långt borta.

Jag fortsatte att springa lite sporadiskt den vintern i Dublin och även när jag flyttade hem till Sverige våren 2007. Oftast var det nog P som fick släpa ut mig på de där löparrundorna, men jag gjorde det ju. När vi fick för oss att anmäla oss till Göteborgsvarvet 2008 hade jag aldrig sprungit längre än en mil. Med lite panik tränade jag som en tok den vintern och gjorde mitt första lopp och Göteborgsvarv på 2:03:17. Inte illa pinkat... Sedan dess har jag faktistkt fortsatt med träningen och förutom löpning har jag hittat andra träningsformer att komplettera med och som jag tycker är roliga.

Vart vill jag komma med det här inlägget? Jo, jag vill att mina barn (om/när jag får några) ska få en annan grundinställning träning. Jag vill att det ska vara en naturlig del i deras liv. Jag tycker inte att de behöver hålla på med fem olika sporter samtidigt, det känns som om det går till överdrift i vissa familjer, men jag vill att de ska hitta något som de tycker är kul och som de kan hålla på med i livet. Jag hoppas att jag kan vara en god träningsförebild för mina barn, något som jag önskar att mina föräldrar hade kunnat vara. (Sen är mina föräldrar givetvis fantastiska på många andra sätt.) Jag tror att träning är en bra sak och jag vill att de ska få en bättre träningsstart än jag fick.