Påsk m.m.

Efter en påsk med sol, vänner, familj, sovmorgnar, löprundor, ånga-ner-tapeter-maskinen, köksbeställning på Ikea och goda middagar så har jag landat i en verklighet med nytt jobb och inte så mycket ork eller tid till träning som jag skulle vilja. Det ska nog ordna upp sig till helgen, tills dess är det full ös!

BBC goodie bag!

Bild från BBC.

Vi fick riktigt mycket fina grejer med oss från  Blogger Boot Camp. Bland mina favorit finns boken Bli en ny man av Jonas Leijonhufvud, tre nummer av Topphälsa, strumpor från GoCoCo, ett illgrönt linne från Nike, supergott Effektknäcke från Leksandsbröd, hörlurar från Philips, en vattenflaska från Röhnisch och givetvis den fina röda BBC-tröjan från Craft.

Mitt Blogger Bootcamp 2011 - dag 2

På söndagen, när jag hade vaknat och kommit upp kunde jag snabbt konstatera att jag hade träningsvärk både här och där. Mest kändes det i ryggen, gissningsvis av Body combaten och för att jag inte har en så vältränad rygg. Men Mias träningspass hade gjort sitt med rumpa och lår. Det var bara att ladda om med en ordentlig frukost.

Bild från Sparkibaken.

På Sportlife möttes jag av en grym goodie bag från Apoliva. Jag har inte riktigt hunnit botaniseras i den ännu, men det verkar som om det fanns gott om produkter för att bli vårfräsch t.ex. scrubhandskar, scrub, hudlotion och brun-utan-sol.

Bild av Jane från BBC.

Sedan kickades ännu en träningsdag igång med Body Attack instruerad av Kristin. Det var fullt ös från start och jag hann tänka "hur ska jag klara av det här?" Men Kristin bjöd på så mycket energi att jag snabbt glömde träningsvärken och istället körde på av bara tusan. Body Attack är ett aerobics- och sportinspirerat pass med relativt enkla övningar i intervaller. Och det var riktigt jobbigt! Trots att jag tog några fusk-lugna steg här och var så blev jag oundvikligen genomblöt.

Bild från Sparkibaken.

Det kändes perfekt att fortsätta dagen med Body Balance ledd av Jessica och med hennes sidekick Soffan. Jag har inte tränat för Jessica tidigare, men jag tycker att hon var helt fantastiskt duktig på att sprida lugn i den varma salen. Den första delen av passet var riktigt jobbig fysiskt med yogainspirerade övningar som solhälsningar och krigare, men sedan blev det lugnare och lugnare och vi avslutade med en ordentlig avslappning som var mumma för kropp och själ efter en sådan här hård helg.

Efter en snabb paus där jag hann sätta på mig lite överdragskläder och trycka i mig en Gainomax så var det dags för en kostföreläsning med Marina Sjöberg. Hennes tema var Vem vet bäst vad just DU ska äta? Eftersom jag ganska nyligen har lyssnat till min PT prata om träning och kost så var det en hel del som jag kände igen. Men det är alltid nyttigt att få höra om protein, kolhydrater och fett samt hur man bör äta i samband med träning. Och framför allt att bli påmind om att du måste hitta din balans och att dagens trendiga dieter inte nödvändigtvis passar din kropp. Skönt att få bekräftat att jag är på rätt spår.

Bild på min lila rygg lånad från Uppochhoppa.

Innan det blev dags att tacka för helgens roliga event var det prisutdelning. Under lördagens lunch hade det varit tävlingar i jägarvila, plankan:, armhävningar och dips. Framför allt plankan visade sig bli en riktigt hård tävling där vinnaren stod i smått fantastiska 8:13! Dessutom fick JoHo pris för helgens tuffing vilket hon verkligen var värd och härliga Linda fick det nyinstiftade Bonaqua-priset.

Ett stort tack till arrangörer, instruktörer och deltagare för en grymt rolig helg!

Bild från BBC.

Adjö SATS Stadshagen!

Jag kryddar inlägget med en bild på mitt fighting face(i röd tröja) under lördagens Body combat. Bild av Jane via Blogger Boot Camp.

Nu är jag inne på sista veckan på det som snart kommer att vara mitt gamla jobb. Trots att jag sitter med en massa överlämning så tog jag mig tid att för sista gången gå på ett av mina favoritlunchpass, Core Pulse. Den enda missen var att Kristine var på semester, men vikarien var inte dum hon heller.

Egentligen borde jag nog ha vilat, men det är ju så kul att träna. Kroppen var trött och låren skrek så jag pressade mig inte till max utan lät det bli ett lagom tungt myspass. Om man kan kalla det mys med en massa armhävningar, knäböj, utfall och hopp. Svetten lackade och jag kände en begynnande huvudvärk. Jag tror att jag måste se till att hälla i mig ordentligt med vatten idag för kroppen verkar inte helt återhämtad. Det blev ett bra pass, men lite lugnare än jag brukar köra.

Nu kommer jag inte att hänga speciellt mycket mer på Sats i Stadshagen, vilket känns lite trist. Det är ett fräscht gym med bra instruktörer och lagom med folk. Nu gäller det att hitta nya favoritpass och göra sig bekväm med nya rum med fria vikter. Det borde väl inte vara så himla svårt?

Mitt Blogger Bootcamp 2011 - dag 1

Det blev en tidig start på den här lördagen. Klockan ringde som på en vanlig vardag och jag skuttade upp (nja, jag är ALDRIG morgonpigg...), in i duschen och laddade med en ordentlig frukost. Havregrynsgröt med banan och mjölk, micro-ägg och en leverpastejmacka. Väskan var packad, men det var lite Gainomax och bananer som skulle med också.

Bild från arrangörs-Sofy.

På t-banan sprang jag på JoHo, Julia och Pinglan och vi sällskapade den sista biten till Sportlife. Väl framme möttes vi av glada leenden från arrangörerna Terese, Sofy, Mela och Jane och i skåpen fanns det finfina goodie bags. Men det hann jag inte att titta på just då och nu var det bara att byta om och göra sig reda för det första passet - Primal fitness/Parkour med Patric Westerlund. Det var riktigt jobbigt, kul och annorlunda. Efter uppvärmning och några inledande parkour-övningar så blev det primal fitness för hela slanten. Vi kravlade som krokodiler, gick som gorillor och björnar, hoppade som schimpanser och smög fram som pumor. Det måste ha varit riktigt underhållande att titta på oss, men det var lekfullt och barnsligt roligt. Kul att prova på!

Kan det vara krokodiler på bilden? Även denna bild är lånad från Sofy.

Efter lite fotografering och roliga teamövningar så fortsatte jag dagen med ett Body combat-pass med Soffan, medans andra körde spinning med Terese. Soffan var full av energi och det smittade verkligen av sig på oss deltagare. Jag plockade fram mitt fighting face och körde fullt ös medvetslös. Slagen funkar bra, men jag känner mig oerhört stel i höfterna när jag ska sparka. Så jag tror verkligen att jag behöver köra någon form av rörlighetsträning för höfterna och kanske även att yoga och danspass kan vara bra.

Smaskig lunch från Ica to go. Bild lånad från Annica.

Så det var ju fantastiskt bra att jag efter lunch fick testa Tribal house med Åsa Fornander. Jag har aldrig tränat för Åsa tidigare, men hon var är verkligen en solstråle och fick dans att verka riktigt lätt. Jag tror visserligen att hon var ganska snäll mot oss och körde enkla mooves. Men det är ju så det ska vara, en bra instruktör ska få alla att känna sig bekväma och duktiga. Åsa manade oss att slappna av och bara köra på och inte försöka att få det perfekt. Sluta vänta på perfektion för det kommer ju tamejtusan aldrig, citerade hon någon klok människa. Det kan man ju verkligen applicera på annat i livet än bara dans. Lite som på förra årets BBC så tänkte jag att det här med dans är något som jag borde testa oftare. Så mycket man vill, så lite tid.

Härliga Åsa Fornander. Bild lånad från Soffan.

Nu var jag ärligt talat ganska slut i kroppen, men dagen var inte slut ännu. Det fanns ett kraftprov kvar - BBC-passet med MarathonMia. Vilket betydde army training ute på Gärdet. Julia delade med sig av Resorb under pausen innan passet, men när vattnet sprutade ur min flaska kunde vi konstatera att Resorb och mineralvatten inte är en bra kombination. Jag är ändå glad över den där Resorben, jag tror att kroppen behövde vätskas upp lite.

Vi ställde upp i kolonn utanför Sportlife och det var ju trots allt skönt att komma ut i solen. MaratonMia var inte det minsta skrämmande om man jämförde med hennes sidekick, Polis-Johan. Han såg riktigt stark och sträng ut. Vi joggade ut på Gärdet och sedan varvade vi löpning med armhävningar, plankan, knäböj och andra övningar i oändlighet. Jag kan inte minnas alla galna övningar, men Mia har beskrivit hela passet här. Det var jobbigt, men också riktigt kul. Jag önskar att jag hade haft lite mer kraft bara för att riktigt kunna köra skiten ur mig. Army training är kul och det står också på min lista över saker som jag skulle önska att jag kunde prioritera lite mer i framtiden. Tack Mia för ett grymt pass!

Här värmen jag (i röda tröja) upp med självaste MarathonMia i bakgrunden. Hon var stark eller så är jag bara svag. Även denna bild från Sofy.

Trött, men med ett leende på läpparna lämnade jag Blogger Boot camps första dag. Var skulle träningsvärken kännas som mest? Istället för att fastna i  min soffa laddade jag med ännu mer energi i form av vänskap och renskavspasta hemma hos en god vän. När jag till slut kom hem så somnade jag innan huvudet landade på kudden.

Återhämtning

Återhämtning i solen.

Oj! Vilken helg. Vilken energi. Vilken urladdning. Kroppen värker lite här och var efter helgens alla pass. Jag har ägnat eftermiddagen åt återhämtning genom att bland annat hänga i solen och ta en liten power nap hemma på soffan. Jag kommer att återkomma till mina intryck och åsikter om helgens BBC, men nu är det ju Mästarnas mästare!

Redo för BBC!

Nu har jag packat väskan, fixat en okej namnlapp, laddat med kolhydrater, handlat extra mellis, kollat upp färdvägen och grundat med mitt favoritfredagspass - Shape med Kristine. Imorgon smäller det!

Kvinnohistoria för löpare

Som med så mycket annat i historien har kvinnor inte alltid haft tillgång till det prestigefulla Boston marathon, som går av stapeln den 18 april. På Fitsugar hittade jag lite intressant historik om kvinnor i just Boston marathon.

• In 1966, Roberta Gibb was the first woman to run the full Boston Marathon. Her time — 3:21:40. She was a "bandit runner" and did not have an official bib or entry, so she hid in the bushes and joined the pack late.
• Kathrine Switzer tried a different technique in 1967. She officially entered the race ambiguously as K. Switzer. Race officials did not realize this until midway through the race when they unsuccessfully tried to run her down and take her bib. Her finishing time — 4:20:00.
• After all this mayhem, it wasn't until 1972 that women were allowed to race the Boston marathon officially. Nina Kuscsik was the first official female champion, beating the other seven women who started and all finished the race. Her finishing time — 3:10:26.
• The current course record for women is 2:20:43, run by Margaret Okayo of Kenya in 2002.

Vilken tur att vi idag, tack vare andra kvinnors engagemang, kan anmäla oss till vilka lopp vi vill.

En paralyserad vecka

Oj, vilken bloggtystnad. Det var som om luften gick ur mig och jag blev alldeles paralyserad på en och samma gång. Så vad har hänt på en vecka?

Startbeviset till Stockholm marathon damp ned i brevlådan. Shit, nu är det verkligen på riktigt. Nu ska det snart springas. Och jag som nästan har varit lite rädd för att springa på sistonde. Rädd för att det ska göra ont eller inte kännas bra. Det var nog det som var grunden till paralyseringen dvs att jag inte har tränat ALLS på en vecka

Jag har dessutom blivit nyst och hostad på cirka tusen gånger av P. Han åkte på värsta influensahistorien och låg helt däckad förra helgen. Fantastiskt, tänkte jag, nu ska jag bli supersjuk lagom till BBC. Om man redan är rädd för att springa blir det inte direkt bättre av att tycka att man har ont i halsen och känna sig lite dålig.

Sjukt god chokladmoussetårta som det bjöds på i fredags.

Sen har vi ju ett härligt renoveringskaos hemma. Inget kök innebär kass mat om man inte har förberett med storkok vilket jag inte har hunnit med. Och jag har ätit alldeles för mycket socker. Men hantverkarna blev klara med det de ska göra i köket igår så nu ska vi "bara" fortsätta med att måla väggar. Det känns härligt att se ljuset i tunneln och att snart ha ett fint kök där jag kan laga min egna mat.

Igår tog jag mig själv i kragen och smet tidigare från jobbet för att sticka ut och springa i det underbara vårvädret. (Man får gå tidigt när man ska sluta i nästa vecka...) Vilken lyx att kunna sticka ut och springa vid halv fem när det fortfarande är riktigt ljust och varmt ute! Jag avundades alla mammaledig lite grann, men det finns säkerligen andra saker som tar sin lilla tid då... Jag siktade inte på något speciellt tempo utan lät benen bestämma när jag satte fart runt Årstaviken via Hammarby sjöstad för att få ihop en lagom lång runda. Det blev aldrig riktigt tungt, det kändes bra i kroppen och jag observerade löparkompisar, änder, solen, träden och en strandad grävskopa längs vägen. Ett riktigt bra pass som blev 14 km långt och väckte liv i kroppen. Nu är jag laddad för helgens BBC!

Löprundan påminde mig också om att pollensäsongen nog snart är här så för säkerhets skull petade jag i mig en första allergitablett till kvällen.

Räddaren i nöden!

Micro egg inhandlat på Designtorget gav mig smidigt och lätt ett "kokt" ägg imorse.

Renoveringsdieten

Dieten påbörjades redan i fredags och kompletterades då med ett glas rödvin. I dagsläget är vardagsrummet belamrat med saker från köket.

Vi har inget kök just nu för i måndags rev hantverkarna ur hela köket. Bort med plastmattor och 80-tals kök och fram med trägolv från sekelskiftet. Det kommer att bli fint, men just nu är det väldigt kaotiskt hemma. Jag har inte förberett med storkok och frysen full av matlådor så just nu blir det mycket middagar på kvarterskrogarna. Inte det nyttigaste, men det funkar för mig. Vi kan kalla den renoveringsdieten.

Men nu har jag i alla fall sprungit! Två pass hann jag med under tisdagen. Igår fortsatte min arbetsgivare sin hälsosatsning med att starta upp löpargrupper med hjälp av fyra löparambassadörer. Vi började med ett lugnt teknikpass med en extern instruktör där vi fick lära oss löpskolnings- (som jag borde göra regelbundet), styrke-, balans- och stretchövningar. Eftersom det passet blev riktigt lugnt kände jag att det fanns krafter kvar för att testa lite längre löpning på kvällskvisten. 9 km betade jag av! Och det kändes faktiskt riktigt bra i knän och höft så nu har jag lagt en plan för hur jag långsamt ska trappa upp distanserna och variera med snabbare intervallpass. Drömmen om maran lever i allra högsta grad.

Ostrukturerad

Jag har inte den bästa strukturen på min träning just nu. I helgen blev det inget alls, jag hann verkligen inte och så har jag känt mig lite rosslig i halsen. Dessutom känner jag att jag har blivit lite rädd för att springa, rädd för att det ska kännas i knät eller höften och att jag ska göra något förhastat. Men det är ju bara att köra på (med förnuft) som gäller just nu. Ikväll är det jag som snör på mig löparskorna. Heja mig!

Fredag!

Lika skönt som jag tyckte att det var med måndag, tycker jag att det är med fredag idag. Ikväll blir det fredagsmys med lite kosttips inför maran, en AW-Shape och sedan en kväll i soffan. Helgen fortsätter med en social lördag då jag ska bjuda fyra tjejer på middag och på söndag ska jag packa ihop köket eftersom hantverkare kommer och river ut det på måndag morgon (jippie).

I övrigt tänkte jag hinna med en löptur, inte allt för lång, kanske en mil eller så. Men kroppen känns bra nu och jag har inte känt något efter mina två lugna trekilometrar på löpband under veckan. Så nu ska jag börja trappa upp löpningen och träna smart. Det ska bli kul!

59 dagar kvar...

Det är 59 dagar kvar till Stockholm marathon läste jag någonstans idag. Och jag börjar känna mig en aningen stressad. Egentligen har det ju gått bra fram till förra veckan, men nu börjar det kännas här och var. Verklighet eller bara hypokondri? Jag satsar på att träna en massa kondition som komplement till den löpning som kanske inte blir av.

Jag kommer klara det, jag kommer att ta mig runt 42 km, sen får vi se vilken tid det blir.

En paj i ugnen

Jag sitter och väntar på att P ska komma hem från sitt Box-pass, som han höll på att kräkas av förra veckan. Haha, nu har han lärt sig läxan och äter middag efteråt. Jag har fixat en ost- och skinkpaj som står i ugnen och förhoppningsvis är färdig lagom tills P kommer hem.

Jag har testa kroppen och knät i 3 km löpning på löpband och känslan är bra. Puh! Nu blir det fler lugna löppass den här veckan och förhoppningsvis kan jag successivt öka på distansen. Men jag nöjde mig inte med 3 km löpning utan det var bara uppvärmningen till ett av mina favorit-spinningpass. 18:00 Sats Medis med Niklas. Och det var ös från början till start. Sjukt kul och sjukt jobbigt!

Jag insåg att det var riktigt länge sedan jag var på Sats Medis även om det ligger närmast hemmet. Men när jag byter jobb kommer jag att hänga mer där. Dessvärre är jag inte enbart positiv till det, men det blir nog bra.

Nä, nu får P komma snart. Magen kurrar trots att jag åt en äggmacka och drack ett glas mjölk efter passet. Jag var nämligen alldeles skakig i kroppen.