Sprängande huvudvärk

Just nu sätter en sprängande huvudvärk stopp för mina planerade 15 km. Jag hoppas att det går över så att jag kan sticka ut och springa lite senare. Annars får jag hoppas att det fungerar imorgon.

Jag undrar om det kan bero på att jag har slarvat lite med järntabletterna på sistonde? Jag har nämligen en känsla av att lågt hb-värde ger mig både huvudvärk och yrsel.

Sugar overload again...

Chokladiga efterrätter är en riktig favorit.

Förlåt kroppen! Jag har tankat dig med alldeles för mycket socker idag och den senaste tiden. Nu sitter jag här en fredagskväll efter en sugar overload och känner mig alldeles konstig i kroppen och har ont i huvudet. Inte bra!

Det här måste få ett stopp. Detox hägrar, med nolltolerans för socker för ett tag... Jag börjar lite smått imorgon, jag kommer inte kunna stå emot pappas frus härliga desserter, men på allvar på söndag.

Jag vet att jag har uttalat sådana här löften förut och det brukar gå bra ett tag sedan faller man tillbaka. Jag tycker att det är okej för jag gillar mat och godsaker alldeles för mycket för att utesluta det helt i mitt liv. Men ibland blir det lite för mycket av det goda och då funkar det för mig att strama upp det lite extra under en period för att sedan återgå till det normala.

Jag kommer framför allt att utesluta godis, kakor, glass, läsk och sockriga efterrätter. Frukt kommer att vara okej och ett och annat lite för sockrigt livsmedel kommer nog att kunna slinka ned, så det blir ingen jakt på allt tillsatt socker. Men mitt sockersug är för tillfället lite för stort för att det ska kännas bra.

Mot maran!

Det är ju ett helt år till nästa Stockholm marathon så jag kommer inte att dra igång med någon tok-träning redan nu. Däremot gäller det ju att tänka långsiktigt så jag ska ändå börja lägga grunden. Det gäller att hålla fokus på löpningen under sommaren och resten av tiden mot marathon, tänker jag.

Under sommaren har jag bestämt för att träna mot Stockholm halvmarathon den 11 september. Det borde hålla igång löparbenen. Målet blir att komma under 2 timmar och kanske även ner mot 1:50. Jag får se hur jag gör med halva Lidingöloppet, jag kan inte riktigt bestämma mig. Några andra lopp verkar jag inte hinna med då semester och bröllopsbesök kommer emellan.

Jag kommer att fortsätta att träna enligt FIRST vilket ger utrymme för en hel del kompletterande konditionsträning som spinning, roliga pass på gym, styrka, cykelturer med mera. Det kommer att göra att jag inte lessnar. Jag kommer även att fortsätta med min yoga - för styrkan, smidigheten och lugnet.

Totalvila

Idag ska min kropp få vila från all träning. Jag tog inte ens cykeln till jobbet, det sammanföll ju väldigt bra med det trista regnvädret ute. Jag har träningsvärk i hela kroppen, förmodligen både från cirkelträningen och gårdagens yoga, så jag tror att kroppen är väldigt sugen på att vila.

Jag vill, jag kan, jag gör

Jag vill springa Stockholm marathon. Det har ju legat och grott länge och jag har sagt att jag ska. Men det är först nu när anmälan är öppen som det är på riktigt, saker ställs på sin spets och det är möjligt. Efter att ha läst en massa marathonhistorier så vill jag dessutom mer än någonsin.

Jag kan springa en mara, med rätt träning i ryggen tror jag definitivt att det är möjligt. Och nu har jag ju ett helt år på mig för träning och förberedelser.

Jag gör det! Nu har jag anmält mig. Vad har jag gett mig in på!?

Pannbensbyggande intervaller

Alla förberedelser var gjorda (väskan packad, matlåda, mellanmål etc.) och jag hade inte glömt något hemma! Så det fanns inga ursäkter, bara just do it!

På schemat stod intervaller. 400, 600, 800, 1200, 800, 600 och 400 meter med 400 meters lätt jogg mellan varje. Okej... De första två gick bra, den första 800-ingen var lite tyngre och när det var dags för 1200 meter på 5:55 ville jag bara dö. Den var faktiskt riktigt hemsk. För att öka på det ytterligare tittade solen fram och luften kändes extra kvav. Men jag plockade fram mitt bästa mentala pepp, "det är nu jag blir bättre" malde i huvudet och jag gjorde det! Resten av intervallerna var sega och tunga, men ingen var lika hemsk som den där 1200-ingen.

Jag tycker att det är svårt både att peppa och pressa mig själv. Men idag tycker jag att jag var ganska bra på det. Jag affirmerade "bra, vad duktig du är, det här går ju bra, inte så långt kvar" och när det kändes riktigt tungt såg jag till att jag inte stannade utan kämpade vidare. På slutet såg jag till att ta ut det sista ur benen och några gånger dök frasen "nu krossar jag den här intervallen" upp i huvudet. Det är ju så mycket skönare att vara klar med ett pass och ha genomfört det precis som planerat, det är bra för självförtroendet.

Ett riktigt bra pass, både mentalt och fysiskt, helt enkelt. Jag bygger pannben...

1-0 till mig

Min fusklapp som var med under passet.

P bangade (1-0 till mig), men jag drog på mig träningskläderna och körde ett cirkelträningspass som jag hade hittat hos Petra (cirkelträning 1). Jag fick modifiera det lite eftersom jag hade bestämt för att träna ute i en park, hantlar orkade jag inte springa med och mitt gummiband har jag ingen aning om var det är. Så crunches och burpees lades till i passet.

Puh, det var ett riktigt jobbigt pass och svetten lackade efter ett litet tag. Men det var väldigt skönt att träna utomhus trots att regnet hängde i luften. Mitt under en omgång av tricepspress joggade tre glada killar förbi, de hade kört intervaller i en backe bredvid alldeles nyss och erbjöd mig att träna med dem nästa gång. Med glimten i ögat förstås, men det är alltid kul när träning förenar.

Tack Petra för ett roligt pass!

Hi, hi, hi

Ikväll har jag lurat med P på lite cirkelträning. Jag berättar mera sedan!

Morgonpromenad

Eftersom jag lämnade cykeln på jobbet igår öppnade det upp för alternativa transportsätt till jobbet. I ärlighetens namn var jag inte speciellt sugen på transportlöpning då benen var så sega igår så det fick istället bli en promenad.

50 minuter senare landade jag pigg och lite svettig på jobbet efter att ha vandrat genom ett soligt och fantastiskt fint Stockholm. Ibland kan jag inte låta bli att älska den här staden!

Midnattsloppet i Stockholm är fullt!

I fredags tog Midnattsloppet i Stockholm emot de sista anmälningarna och nu är det fulltecknat. 21000 löpare är därmed anmälda. Än finns det platser i Göteborg (21 augusti), Frederiksberg (28 augusti) och Helsingfors (4 september).

Jag tycker att Midnattsloppet är ett riktigt roligt lopp, med mycket folkfest. Jag minns att jag som barn fick vara uppe sent och hänga ut genom fönstret. Jag har sprungit två Midnattslopp i Stockholm, men jag kommer inte att springa i år. Det är sista helgen på semestern och vi planerar att vara i Göteborg och titta på Way out west.

Tempolöpning med andan i halsen

Jag hoppade över cykelturen hem från jobbet och fick istället skjuts hem med bil av P. Dä borde ju benen vara supersugna på en löptur? Men det var de inte, de kändes supersega och tunga. P satte av i ett rasande tempo och jag hakade på med andan i halsen. Första 6 minuterna var lite röriga för det skulle hämtas upp nycklar och göras kopior med mera. Men sedan blev det flyt i löpningen om än ett rasande tempo.

Jag kämpade och kämpade under mina cirka 8 kilometer. Exakt vad det blev för pace (det skulle var 5:27 enligt FIRST) har jag inte koll på eftersom funbeat ligger nere och jag är alldeles för lat för att räkna manuellt. Men jag hoppas på cirka 5:30. Jag måste verkligen hitta ett GPS-verktyg som fungerar så att jag kan hålla koll på pacen under löpningen, det senaste jag tänkte testa är runkeeper i iPhonen, vi får se hur det fungerar...

Frukt är också godis

Ikväll ska jag försöka att stävja mitt sötsug med lite jordgubbar och annan god frukt. Kanske blir det samma efterrätt som i fredags - jordgubbar, kiwi och kokos på toppen.

Marathonhistorier

Bild från Stockholmmarathon.se

Just nu så frossar jag i historier från Stockholm marathon 2010. Inspirerande, skrämmande, peppande och helt otroliga historier om folks prestationer. Jag är jäkligt sugen på marathon just nu, men hur kommer det att kännas om sex månader när det är kallt, grått och trist? Därför tänkte jag samla ihop några fina marathonhistorier i det här inlägget så har jag dem i framtiden att plocka fram när det inte känns riktigt lika kul.

Petras första marathon. Sofie tog PB på maran. Moas första marathon. MarathonMias historia. Mirandas kämpiga marathon. Andréas andra marathon.

Har ni några fler tips?

Ikväll - sofflocket

Imorgon - träning!

Snälla cyklister, ta det lite lugnt

Bild från Stockholm.se

Jag gillar verkligen när det blir vår och jag kan plocka fram cykeln och ta den till och från jobbet. Vad jag däremot inte gillar är alla med-cyklister som kör som idioter. Det är inte bara på bilvägar utan i lika stor utsträckning på cykelvägarna. Lite hänsyn tack! Bara för att det inte finns blinkers eller backspeglar på din cykel så betyder inte det att du kan strunta i att signalera eller titta bakåt. Jag kan inte läsa dina tankar.

Jag försöker verkligen att ta det lugnt och att tänka på de andra cyklisterna på vägarna, men jag åker sällan en sträcka utan att bli irriterad på att någon gör en galen omkörning eller stannar utan att signalera. Oftast vinner man så himla lite på det. Jag tar hellre lite längre tid på mig och kommer fram hel än cyklar snabbt och krashlandar. Jag cyklar dessutom alltid med hjälm (efter en liten olycka förra sommaren, helt otroligt att det ska behövas för att man ska köpa en hjälm...).

Kör försiktigt!

Ps. Jag ska bli bättre på att visa hänsyn till fotgängarna för det vet jag att jag är dåligt på ibland. Förlåt...