Lite vardagligt filosoferande igår på jobbet ledde till en fundering om stenålderskost.
Jag till min kollega Å: "Jag vill ju äta godis jämt, just därför ska jag inte göra det."
Å: "Varför är det så, allt gott är onyttigt..."
Jag försöker att vara snusförnuftig och säger, "Förr i tiden kunde man inte bara gå och köpa en påse godis utan man var tvungen att leta i skogen i hundra år för att få i sig lite socker."
Å visste ju redan detta men säger, "Betyder det att ingen var tjock förr, på stenåldern?"
Jag undrar om man vet något om det? Var ingen överviktig på stenåldern, åt människorna så pass rätt att de förbrände allt eller finns det ändå ett visst antal där generna tar överhand? Är det någon som vet?
3 kommentarer:
Jag tror faktiskt inte att övervikt och fetma var ett problem på stenåldern. Som du skriver så fick man ju kämpa för att få mat och det var nog snarare tvärtom att man led av undervikt. Hade man tur kunde man lägga på sig lite extra på hösten så att man överlevde vinterns svält.
Jag har också funderat på det... säkert var det ju en del som svalt ihjäl för att det inte gick att få tag på mat, men what if det var ett halvt år som de hade grymt flyt med att hitta föda. Men Sporty Spice har nog kanske rätt där.
Precis, även om vissa kanske hade "fetma-genen" så lyckades de säkerligen aldrig få i sig tillräckligt mycket under så lång tid att de blev överviktiga. Det lär ju till och med ha varit en fördel att lätt kunna lägga på sig fett under stenåldern.
Skicka en kommentar