När jag i slutet av förra veckan pratade med en kollega om att jag skulle ned till Göteborg och springa varvet, så frågade hon "Är du en löpare?". Neeej, tänkte jag, inte tusan är jag en löpare, "vad menar du?". "Ja, springer du mycket och så", undrade kollegan. "Jag försöker springa 2-3 gånger i veckan", svarade jag. "Oj", utbrast kollegan.
Sen har den där frågan hängt kvar lite i bakhuvudet. Är jag en löpare? Varför reagerade jag instinktivt nej? Måste en löpare vara någon som är supersnabb, springer långa sträckor och är nästan på elitnivå? Varför skulle inte jag kunna vara en löpare, fast på motionsnivå. Jag ska suga lite mer på den karamellen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar