Sedan vi kollade på Stockholm halvmarathon i lördags har P pratat om att springa någon av våra rundor "jättefort". Att bara springa på i ett snabbt tempo så långt vi orkar. Jag tilltalas inte direkt av den idén, jag tror att det är bättre att klara hela rundan i ett lugnare tempo eller så är jag bara bekväm.
För visst är jag teoretiskt medveten om den enkla ekvationen - vill jag bli snabbare så måste jag springa snabbare.
Efter en hel del barnslig surmulenhet från min sida igår kväll, jag gillar inte när P bestämmer vad jag ska göra, så kom vi ut. Efter en kort uppvärmning på 500 meter ville P öka tempot, så det gjorde vi. 4:45 min/km började vi på, som sedan blev närmare 5:10-tempo när den överenskomna sträckan närmade sitt slut. I 3,5 km klarade jag av att hålla mig runt 5:00 min/km. Sedan blev det en lugn nedjogg.
Min lärdom? Att jag kan springa snabbare än jag tror och att det är ganska bra att ha med en hare även om jag är lite sur på den. Det kommer att bli fler pass i det här tempot.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar