Jag får träna!

Revbenen. Bild från Wikipedia.

Nu på morgonen har jag varit på vårdcentralen och besökt en läkare. Hon (det var en kvinna, ingen Dr McDreamy) lyssnade på hjärtat och kände på bröstkorgen innan jag fick gå till en sköterska som tog EKG och sänkan. Sedan kunde hon konstatera att det inte var något problem med hjärtat och att jag inte hade någon infektion i kroppen. Istället trodde hon att det var Tietzes syndrom, inflammation i revbensbrosket.

Det betyder att jag får träna. Jippie! Men att jag givetvis ska vara uppmärksam på smärta, det är ju aldrig bra att träna med smärta. Jag kan ta antiinflammatoriska tabletter om jag vill och det kommer jag nog att göra för att skynda på läkningstiden om det går. Det verkar nämligen som om det kan ta ganska lång tid innan det går över.

Jag tror även att jag kommer att vara ganska försiktig med styrketräning av bröst och rygg till att börja med. Men det rimmar ju ganska bra med att jag behöver lägga fullt fokus på löpningen för att komma i form till Premiärmilen och Göteborgsvarvet.

Nu blir det ingen träning de närmaste dagarna för imorgon åker jag till Tallinn med jobbet på konferens. Men på söndag hoppas jag att jag får sätta på mig löparskorna. Lycka!