You can't fail if you don't give up!

Oftast så tänker jag bara "just do it". Jag försöker att tänka så lite som möjligt i träningen och bara köra på. Tänker jag efter blir det lätt att soffan lockar eller att jag känner mig trött. Men nu har det krävts att jag tar det lugnt och känner efter och då är det viktigt att intala sig att det faktiskt är det som krävs just nu för att det ska bli bra i långa loppet. Så just nu är det lite mer "you can't fail if you don't give up" över mitt (icke)tränande.

Premiärmilen och Göteborgsvarvet rycker allt närmare och det är lätt att bli stressad. Det här var inte alls där jag planerade att vara i mitten av februari. Men nu är det så här det är och det kan fortfarande bli ett grymt 2010.

Idag har jag tyvärr ont i halsen, kanske inte så konstigt med tanke på att P är hemma med ännu en dunderförkylning. Men det känns trist eftersom jag hade planerat att mjukstarta min träning idag.

Ett beslut har jag fattat. Jag ska uppsöka en läkare snarast möjligt för att (förhoppningsvis) få svart på vitt att det inte är något med hjärtat eller om de har någon annan idé. Om de inte hittar något tänker jag hitta på något annat, kanske en naprapat. För jag har någon konstig känsla på vänster sida och något måste det ju vara?