Jag har haft lite ångest över det här inlägget, men nu tänkte jag i alla fall berätta vad det är som har känts fel med min kropp. Jag skäms över att jag inte lyssnat på min kropp tidigare och det är förmodligen det som jag har lite ångest över att erkänna. Hur som helst fick jag väldigt ont i bröstet under träningspassen i lördags. Det kändes som om någon högg mig med en kniv strax över vänster bröst och då blir i alla fall jag orolig för att det ska vara något med hjärtat, t.ex. hjärtmuskelinflammation.
Jag har inte varit sjuk sedan början av året, men jag har inte känt mig helt hundra sedan dess och det kan nog ha hänt att jag har tränat trots lite känsla av halsont. Jag vet, så här i efterhand känns det jättedumt.
Jag har inte varit hos läkaren så jag har inte fått något bekräftat. Kanske är jag bara hypokondrisk, men det är ju bättre än det motsatta. Jag pratade med en sköterska på sjukvårdsupplysningen i tisdags och hon tyckte att jag kunde avvakta med att gå till en läkare. Nu har jag inte haft någon smärta sedan i lördags, bara en diffus känsla i bröstet och lite lätt halsont. Det är svårt att veta när man verkligen känner efter hela tiden, men just nu känns det ju ganska bra. Det kluriga är att veta när jag vågar börja träna igen.
På ett sätt är det oerhört frustrerande att inte våga träna, men det fungerar ändå ganska bra eftersom jag har ställt in mig mentalt på att inte träna på hela veckan. Jag har lovat mig själv att inte träna förrän det känns helt bra (ingen tvekan alls). Ingen idé att bete sig som en fluga instängd bakom ett fönster, det är bättre att ta ett steg tillbaka och testa en annan väg även om den kanske är lite längre. Så nu vet ni varför jag träningspausar.
Jag har inte varit sjuk sedan början av året, men jag har inte känt mig helt hundra sedan dess och det kan nog ha hänt att jag har tränat trots lite känsla av halsont. Jag vet, så här i efterhand känns det jättedumt.
Jag har inte varit hos läkaren så jag har inte fått något bekräftat. Kanske är jag bara hypokondrisk, men det är ju bättre än det motsatta. Jag pratade med en sköterska på sjukvårdsupplysningen i tisdags och hon tyckte att jag kunde avvakta med att gå till en läkare. Nu har jag inte haft någon smärta sedan i lördags, bara en diffus känsla i bröstet och lite lätt halsont. Det är svårt att veta när man verkligen känner efter hela tiden, men just nu känns det ju ganska bra. Det kluriga är att veta när jag vågar börja träna igen.
På ett sätt är det oerhört frustrerande att inte våga träna, men det fungerar ändå ganska bra eftersom jag har ställt in mig mentalt på att inte träna på hela veckan. Jag har lovat mig själv att inte träna förrän det känns helt bra (ingen tvekan alls). Ingen idé att bete sig som en fluga instängd bakom ett fönster, det är bättre att ta ett steg tillbaka och testa en annan väg även om den kanske är lite längre. Så nu vet ni varför jag träningspausar.
Det gäller att tänka positivt.
4 kommentarer:
Usch, det lät inget vidare :-( Hoppas du får klarhet i vad som står på snart! kram
Det känns inte så farligt, men det är ju trist att inte våga träna.
Usch, det känns alltid lite värre när det gäller områden runt hjärtat.
Har haft samma känsla flertalet gånger, ringt sjukvårdsupplysningen upprepade gånger och även pratat med sjuksköterskan på universitet där jag läser. Jag fick höra att om man är lite feltränad/övertränad/etc i ryggen kan det dra i musklerna som går från (typ) skulderbladet och fram över revbenen (om du förstår hur jag menar) och det kan då orsaka tryck över bröstet. Jag gick hos en sjukgymnast ett tag och fick massage och övningar man kunde göra och jag tycker nog det blev lite bättre (men inte helt bra). Det känns fortfarande läskigt när det händer trots att jag vet att det jag har inte är direkt farligt..
Inte säkert att det är det som är fel med dig, men jag tänkte att jag skulle dela med mig av det ändå :)
Hoppas det snart blir bättre för dig! Kram
Tack för tipset. Jag ska ta mig tiden att kolla upp det här nu, även om det känns mycket bättre av all vila.
Skicka en kommentar