Transportlöpningspremiär!

Nej, jag skulle inte klättra i berg som Karin gissade. Jag gjorde en Snorkkis och transportlöpte hem från jobbet. Premiär igen, det är många premiärer den här veckan. Det kan t.o.m. bli ytterligare en på söndag, men mer om det senare.

Jag tyckte att ryggsäcken som innehöll mina kläder var jättelätt innan jag satte den på ryggen och började springa. Det var något annat att springa med ryggsäck och det märktes att jag inte var van. Jag kunde inte vara lika avslappnad i mina armrörelser och till och från spände jag axlarna, men jag antar att det är något som ger sig med tiden.

Jag hade knappt lyckats hitta ett lagom tempo innan det var dags att ta mig över Västerbron. Då blev det riktigt flåsigt, men det lugnade ned sig när jag sedan fortsatte jag mot Årstaviken. Däremot flåsade jag ganska bra under hela sträckan. Regnet som jag först hade oroat mig lite över kändes endast uppfriskande när jag väl var ute.

Jag kämpade på hela vägen hem och anpassade tempot för att inte ta helt slut. Men det var ju mitt första transportlöpningspass så inställningen var att känna på det och inte att göra något fanastiskt träningspass (sen tror jag att det blev ganska bra ändå). 6,82 km visade nikeplus-grejen när jag stannade utanför min port så det var lite längre än jag hade trott. Men det kommer säkerligen att bli fler transportlöpningar på den här sträckan.

Nu har jag ätit lasagne och tänker fortsätta fredagen med att mysa i soffan.