Mot marathon

Idag är det sju månader tills jag ska springa min första marathon. Och en månad tills jag sparkar igång marathonsatsningen på allvar. Redan nu känner jag mig i ganska bra form, det gäller bara att öka på uthålligheten och fixa det här tempot i längre sträckor. Jag hoppas att jag får vara skade- och sjukdomsfri på det stora hela. Sju månader känns som en evighet, men samtidigt känns det inte så länge sedan jag vågade ta steget och anmäla mig.

För ett tag sedan slog det mig att jag egentligen är ganska ensam i min satsning. P kommer inte att springa maran i vår, han känner att hans knän inte pallar, och jag har inga direkt löparfrälsta vänner. Oftast tränar jag själv, men för den sakens skull känner jag mig faktiskt inte speciellt ensam i min marathonsatsning. Det finns ju en hel uppsjö av inspiration, pepp och tips på nätet. Utan all den inputen tror jag att jag hade känt mig betydliget mer ensam och vilsen. Så tack till alla ni som finns där ute!

När (jag vill gärna skriva "om", men det är ju det där med uttalade mål och att säga jag SKA istället för "ska försöka") jag lyckas korsa mållinjen den 28 maj kommer det vara helt och hållet min förtjänst och det kommer att vara en helt fantastisk upplevelse (målbild). Jag hoppas att jag även ska känna mig nöjd med den tid jag får, men jag har ju som sagt sju månader på mig att påverka det. Jag vet vad som är mitt tidsmål, men det är långt dit så det kommer jag att vänta med att uttala.