Stockholm marathon är fullt sedan en tid tillbaka, inga fler anmälningar accepteras. Jag har sagt att jag satsar på 2011. Men sedan i de där sista skälvande minutrarna när det poppade upp blogginlägg till höger och vänster om att "nu är jag anmäld" så blev jag så sugen. Gemenskapen lockade. Kanske skulle jag anmäla mig ändå? Det skulle väl funka att träna stenhårt under våren, var jag beredd på det? Nej, måste väl svaret bli eftersom jag inte anmälde mig.
Någonstans är jag ändå mest glad över det. Jag tror att jag skulle klara att springa marathon 2010, men vill jag bara klara loppet? Jag vill ju springa och göra en (för mig) bra tid. Jag tror att jag kommer att ha mycket bättre förutsättningar om jag använder mitt 2010 till att lägga grunden. Om jag jobbar med att få upp farten och smidigheten samt vänjer kroppen vid mängden. Jag har ju trots allt inte tränat så här många pass i veckan så länge och skador klarar vi oss utan.
Någonstans är jag ändå mest glad över det. Jag tror att jag skulle klara att springa marathon 2010, men vill jag bara klara loppet? Jag vill ju springa och göra en (för mig) bra tid. Jag tror att jag kommer att ha mycket bättre förutsättningar om jag använder mitt 2010 till att lägga grunden. Om jag jobbar med att få upp farten och smidigheten samt vänjer kroppen vid mängden. Jag har ju trots allt inte tränat så här många pass i veckan så länge och skador klarar vi oss utan.
Så jag är glad att jag inte anmälde mig. Och jag lovar att jag är bland de första att anmäla mig till 2011. För jag ska springa marathon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar