Tacksamhet

Häromdagen slog det mig hur tacksam man ska vara över att man överhuvudtaget KAN träna. Jag har länge sett träning som något nödvändigt ont, men nu hoppas jag att det har blivit något lite mer. Jag tycker att det är kul att träna, det är något som jag ser fram emot och som gör att jag mår bra. Tänk då om man inte kunde träna. Om jag råkade ut för någon olycka, fick en allvarlig sjukdom eller något annat som skulle göra mig t.ex. rullstolsbunden eller sängliggande. Så sorgligt och tråkigt!

Nu förstår jag givetvis att man kan återhämta sig från diverse sjukdomar och att en rullstol inte betyder att man inte kan träna alls. Men ibland glömmer man bort att tänka på hur bra man har det och att vissa saker som jag tar för givet inte alls är självklara för andra. Jag kände en plötslig tacksamhet över att jag faktiskt kan snöra på mig löparskorna och sticka ut och springa. Det är en tanke att plocka fram nästa gång som det känns lite tungt.