Idag lockade inte det kyliga och ruggiga vädret utanför mitt fönster. Istället gick jag till gymmet och sprang i 40 minuter på löpband medan P körde roddmaskin. Jag skulle inte säga att jag tycker att det är kul att springa på löpband, jag föredrar egentligen att springa utomhus. Men när det är kallt, snöigt eller regnigt blir jag lite bekväm.
Jag har fått frågan hur jag står ut med att springa på löpband och jag vet inte riktigt. Jag springer ju inga mastodontpass så det kan ju vara en förklaring. Det blir max 10-12 km. Men annars så tror jag att det som får det att fungera för mig är att jag hela tiden bryter ned sträckan i bitar. "Nu har jag sprungit en tredjedel, bara två tredjedelar kvar" osv... Blir det tungt brukar jag ta till "bara en kilometer, 10 minuter eller något annat till" och när den där sträckan eller tiden har gått brukar det inte kännas så jobbigt och jag kan springa lite till. Sen låter jag även tankarna vandra fritt som vid all annan löpning och då är det ju inte alltid jobbigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Löpband är ibland ett nödvändigt ont när väderleken är så här kylig. Men jag kommer nog aldrig tycka att det är kul. Bra tips du har för att stå ut på bandet i alla fall :)
När vädret är så här blir det lite pest eller kolera för min del. Men springa vill jag ju :-)
Skicka en kommentar