Det är tråkigt när det inte blir som man vill. När det gör lite ont i halsen första veckan på halvmaratonsatsningen. När konditionen är i botten. När det är mörkt och slaskigt ute. När man helst vill äta godis dagarna i ända.
Jag önskar att jag kunde snabbspola livet tills det halsonda är borta och jag kan träna på riktigt. Dessutom rycker Nike convention allt närmare, hur ska jag orka med fem pass per dag när jag knappt har tränat ordentligt sedan innan jul?
Nu kan man ju tycka att jag låter lite negativ och lite less känner jag mig. Men jag har inte gett upp för den sakens skull. Mestadels är det nog frustration som jag känner, jag vill ju träna och så funkar det inte.
Jag ska göra ett nytt försök med löpbandet imorgon om halsen känns bättre! Tills dess ska jag proppa i mig nyttigheter och antioxidanter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar