Nej, jag sprang inte. Jag var åskådare, men det var ingen barnlek det heller i kylan och leran. Fast jag klarade mig ganska bra med fleece under vinterjackan, paraply och välfylld kaffethermos.
Stor eloge till alla som sprang! Jag vete tusan om jag skulle kunna motivera mig till att hoppa ner i vattengravar och klättra uppför sanddyner. Jag är grymt imponerad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar