Pyramidpass

Idag handlade det främst om att göra någonting på gymmet än att få till någon kvalitativ träning. Dessutom var jag lite stressad inför julpyssel hemma. Så jag bestämde mig för att inte springa så långt, 5 km blev bra. Men för att få till någon form av variation körde jag någon form av pyramidpass, det har man ju hört att man kan göra. 1 km på hastigheterna 6 min/km, 5:30 min/km, 5 min/km, 5:30 min/km, 6 min/km.

Den där kilometern i 5 min/km-fart var ganska jobbig. (Jag är inte i toppform.) Så jag flåsade ganska bra när jag hade växlat ned till 5:30 min/km och svetten lackade. Då kommer en supervältränad och halvkänd löpare och ställer sig på löpbandet bredvid mitt (hint: hans krönikor brukar synas längst bak i Runner's world).

Han har en enorm spänst i stegen och drar igång löpbandet på vad jag tycker känns som 3:30-fart. "Jag har varit sjuk, jag är mycket snabbare egentligen", vill jag bara förklara när han tittar åt mitt håll, men jag säger så klart inget. Istället försöker jag övertyga mig själv med att jag faktiskt genomför mitt pass precis som planerat, det funkar så där. Mmm, det var ju det där med att inte jämföra sig med andra...

Sedan kör jag några ryggresningar och crunches innan jag lämnar gymmet. Och när jag kommer hem till P som sitter i soffan så känner jag mig trots allt ganska nöjd med min träning.